24-åringen från Motala kom till KFUM Titans IBK efter ett misslyckat kval med Solfjäderstaden i våras.
– Det var som luften gick ur oss. Vi har försökt att kvala oss upp till ettan ett antal gånger, säger Sarah Nyman.
Hon blev klubblös när laget skingrades, men tränade två månader med ett division I-lag i Linköping. Det blev svårt att få pendlandet till träningar att gå ihop med jobbet som arbetsterapeut.
– Det blev helt enkelt för stressigt.
Helt ville hon inte sluta med sin favoritsport. Men klubblagen på division 2-nivå i Norrköping höll inte riktigt den sportsliga nivån, varken Åby eller Vingen. Någon högre nivå finns inte.
– Det är goa tjejer utanför planen, men erfarenheten är ganska blandad. När det inte ger mig så mycket blir jag lätt bara frustrerad. Lite så var det innan nedläggningen i Solfjäderstaden också. Dåligt fokus, inte seriöst.
I stället fick Sarah Nyman en fråga om att börja träna med herrlaget KFUM Titans IBK i herrtrean. Sarah accepterade det och trivdes med nivån. Efter ett tag kom klubben och frågade om hon inte också ville spela seriematcherna med dem.
– Eftersom de haft en tjej som målvakt tidigare i herrlaget trodde jag knappast det skulle bli några problem när de sökte dispensen, berättar Sarah som själv är back.
Men för henne tog det stopp.
Första dispensansökan avslogs för att tävlingskommittén ansåg att hon inte skulle räcka till fysiskt mot grabbarna.
– När den andra ansökan avslogs hade de tagit bort de fysiska argumenten. Nu var det mer en princip. Ingen direkt motivering, säger Sarah som känner sig diskriminerad.
En överklagan på TK:s beslut skickats till Östergötlands Innebandyförbund, ÖIBF. Beslutet ska fattas snart.
– Det känns lite fånigt allting. Men efter det första avslaget har jag och tränaren Emil Rejsmar gjort lite research. Vi har inte hittat någonting som står i reglerna att jag inte skulle få spela. Det finns inget damlag i klubben. När det förekommer damspelare i ishockey, varför skulle det inte gå i innebandy?
Mest störs hon av de något nedlåtande skälen.
– De hade sagt att jag skulle bli "mosad" av killarna. De hade inte sett mig, inte pratat med mig. Jag har tränat med killarna hela tiden, det har gått bra. De fattade ett beslut, utan att de tagit reda på någonting. Nu verkar det som att det blivit en princip.
Samtidigt som dispensbråket med förbundet blommat upp går hennes klubb som tåget i innebandytrean.
– Jag vill sträva efter ett mål. I damtvåan som är lägsta serien vill några satsa, några inte. Laget jag tränar med nu vill vinna serien. Tyvärr ser de inte ut att behöva mig just nu, säger hon med ett snett leende. (NT)