Efter den ståtliga invigningen i september har det bland annat kommit upp skiljeväggar mellan de fem olika spelplanerna. Dessutom är hallen och lokalerna intill spelplanerna pyntade med små och stora budskap om sport och att idrotta.
Det märks att Motalas innebandy har flyttat in och känner sig hemmastadd.
Ann Lövgren, hon fyller 60 år nästa år, är både veteranspelare och aktiv fortfarande. Sedan är hon en av fem ungdomsledare i F10-laget, tolvårstjejerna. Lövgren har varit med i decennier i stans innebandy.
– Hallen betyder jättemycket för föreningen, både spelare och ledare. Man ser andras matcher och vi blir mer en förening. Det blir möten med de man inte väntat sig man skulle möta. Det blir sammanhållning, roligt att gå på träning, säger Ann.
Något som skulle kunna bli ännu bättre i hallen?
– Ja, det behövs en läktare på något vis, säger Ann Lövgren.
Just läktare är också något F10-spelarna Ellen Blixt Rosenlund och Malva Pintar Häggberg efterlyser.
– Det är en fräsch hall som vi är glada för. Vi gillar att det bara är innebandy i hallen. Men en läktare skulle vi vilja ha, så de som är här kan se oss bättre, säger Ellen.
– Jag bor precis intill hallen, så den är bra placerad, säger Malva och skrattar.
– Det är en jättebra hall, säger Malva.
F10-laget spelar något som heter flickor röd C i östgötska innebandyn. Det är första säsongen som de spelar fem mot fem. Förra säsongen var det fyra mot fyra på mindre yta.
– Det är lite nytt i år när man spelar med center. Vi försöker lära dem att spela på ett bra sätt, i stället för att bara vilja vinna, säger Ann Lövgren.
När Sporten är på plats blir det hela 12-2 mot Ekängen från Linköping. Inför ett stort antal föräldrar och anhöriga, som sitter längs sargen, spelar Fjädern i svarta dressar en sorts propagandainnebandy med bra passningsspel och fina mål.
– Det var roligt att vinna. Vi körde bra med snygga passningar och snygga mål. Vi har roligt och peppar varandra, kommenterar Malva Pintar Häggberg.
– Bra samspel. Vi spelar bra, med bra passningar, säger Ellen Blixt Rosenlund.
Det är sällan Solfjädertjejerna blir arga på varandra och de har pratat om att inte bli det. Det går sämre då när de ska spela.
– Det går mycket bättre om man peppar varandra, konstaterar Malva, och Ellen nickar instämmande efter förmiddagsmatchen i det nya innebandytemplet i den gamla Luxor-industrilängan.