Även om dräkterna är svarta som natten så bländar de mig, det måste jag erkänna. När damlaget spelade kval i likadana dräkter härom året så tyckte jag likadant. Ett Solfjädern i svart är snyggast i bygdens idrott.
Vad jag förstår är spelare och ledare lika nöjda med sin utstyrsel, så nöjda att de vill spela även hemmamatcher i svart. Men där har det blivit nej hittills, då klubbfärgen är röd. Röd som hjärtat.
Men men, någon gång kanske det kunde göras ett undantag. Jag skickar med det som en vink till de som bestämmer i föreningen. Jag menar alla måste ju få klä sig som man vill. Jag lägger en smiley till det så ni förstår vad jag menar.
Nåväl, om vi går från utseende till innehåll så är Solfjäderstadens herrar vid tröskeln till 2020 det bästa vi sett i Motalas herrinnebandy på nära tolv år. Inte sedan skrällsäsongen 2007/2008, när Fjädern kvalade sig upp i andraligan efter kvalsegern i Skåne mot Åstorp, så har vi sett ett lika bra lag. Då hette spelarna Klas Pettersson, Daniel Alfheim, Martin Johansson och Johan Ragvald. Med flera. Ett kanonlag med Motalagrabbar som kryddats med bra spelare utifrån.
Det har varit lite av en ökenvandring med laget sedan dess, med många säsonger på distriktsnivå i division 2. Men nu har klubben ett division 1-lag som inom några år mycket väl kan ta sig till andraligan igen. Ettan nu är som bekant tredjeligan under SSL och allsvenskan.
Nu är halva vinterns serie spelad och med fem raka segrar är Solfjäderstaden på kvalplats uppåt. Det som laget lyckades med för tolv år sedan kan klubben lyckas med igen. Det är uppåt laget själv blickar också, ingen annanstans.
Som målvaktstränaren Mattias Eriksson säger: "Vi är bra, ja, men vi ska bli ännu bättre".
Det är ljuv musik för mig, Erikssons och Solfjäderns ambition. Jag konstaterar att Solfjäderstaden precis som IFK Motalas bandylag i år har lyckats med värvningarna. Många med mig och även målvakten själv trodde att nye Malte Tjerngren från Ledberg skulle bli bänknötare. Men han har spelat mycket, med många räddningar som varit både sevärda och viktiga. En bra målvakt är nyckeln, precis så som Klas Pettersson avgjorde matcher 2008.
En annan styrka med Fjädern är att alla tre kedjor kan producera och det är det som gör laget poängstarkt, en vinnarmaskin, över tid. Där har nya spelare kommit in fint i formationerna, som Adam Hjalmarsson och Gustav Strandberg. Laget har också förmågan att vinna på olika vis. Jag undrar vad det är med Jik för övrigt för jag såg Jiks förstalag i SSL ställa upp sig exakt likadant i box mot Linköping förra säsongen. Passiv och stillastående box har jag svårt att se som poänggivande taktik. Man måste ta mer initiativ för att vinna i innebandy. Nu hade dock inte Jik så mycket hemmapublik att be om ursäkt till för taktiken, hälften av de hundra åskådarna kom från Motala. Det var Solfjädern som stod för den underhållning som fanns, även om även Fjädern drogs ned i lågt tempo.
Nu längtar jag till Solfjäderns traditionella julfest i Motala sporthall den 22 december. Då hoppas jag att alla extraåskådare som kommer för lagparaden inte går efter den utan även stannar och ser hela matchen. Så bra är klubbens representationslag nu, det är en sevärdhet och en föreställning att bevittna ända in i kaklet.