Bilden här intill återfanns på MVT:s förstasida den 23 mars 1987. Håkan Rohlén har fem minuter in i sudden death slagit straffen som säkrade IFK Motalas SM-guld.
Men den som därefter fick lyfta SM-bucklan mot skyn var lagkaptenen Ulf Spångberg.
– Det var häftigt. I det stora hela kommer man ihåg rätt mycket av den där dagen trots att det gått en herrans massa år sedan dess. Många fragment kommer man ihåg väldigt väl. Ett härligt gäng var vi, säger Spångberg.
Vad minns du mest från finaldagen?– Vi hade ju mött Boltic i finalen två år innan. Då var man ju jättenöjd med att bara vara där. Sen spelade vi ju mot dem ett antal gånger och vann, jag tror faktiskt att vi är det enda lag som har plusstatisitk mot dem. Så -87 så hade vi kommit så pass nära så vi var lika bra eller snäppet bättre. Så redan när man åkte in på isen så var känslan att det här kan vi vinna. Just den känslan minns jag väl. Man hade en vinnarkänsla redan när matchen började.
Men det satt långt inne ändå?– Det var stenhårt. Men som jag kommer ihåg det så tog vi över i andra halvlek. Men sen blev det ju förlängning så det kunde ju ha slutat hur som helst. Det vara bara tur att det inte gick till straffar för det känns inte riktigt som fair play. Nu vann vi ju på en straff. Men den hade vi ju spelat oss till.
Följer du IFK något i dag?– Det gör jag. Nu bor jag ju i Göteborg så jag kan inte se så många matcher. Men jag har väldigt bra kontakt med Magnus Brodén och jag pratar med några spelare ibland. IFK gjorde det ju fantastiskt bra den här säsongen. Riktigt imponerande.