– Vill man specialisera sig på att köra slädhund på snö så är det ju bra att kunna köra slädhund på snö. Och det funkade ju.
Marlene Hällström brister ut i ett glatt skratt när Sporten når henne uppe i Jämtland några dagar efter att hon tagit hem VM-guldet på medeldistans på hemmaplan i Östersund.
– Det är helt vansinnigt. Bara att bli uttagen till landslaget har varit en dröm länge. Tidigare så har mina spann ofta varit lite som snabbt men fel, säger Marlene med ännu en skratt.
Den här gången blev det till slut både snabbt och väldigt rätt. Men inte utan dramatik. För det bjöd hon och hennes sex hundar minst sagt på.
– Jag trodde jag körde bort mig fullständigt på första etappen för då var vi flera minuter efter i mål.
På andra dagen så hade hon lärt av misstaget. Spannet tog igen allt de förlorat och gick nu upp i ledningen. Med 1,3 sekunders marginal med bara en etapp över 3,2 mil kvar.
– Att det bara skiljer en sekund efter sex mil är galet. Så jag var rejält nervös inför sista dagen. Det var inget kul att leda med bara en sekund. Som ledare startar man först, vilket vanligtvis är en nackdel. Men mina hundar jobbar som de jagar även när de går ut först.
Nu var det inte bara Marlene som kände av att det var speciellt att ge sig ut på den sista etappen. Den känslan hade även spridit sig till hundarna. Så direkt efter start så utbröt slagsmål i spannet.
– Vi hann väl tio meter. De var så taggade och de älskar att springa fort. Men där slog det över fullständigt. Men när vi fått ordning på det så sprang de fantastiskt. Jag har en målbild av det perfekta loppet och de gjorde precis det.
Inför den avslutande etappen hade hon sagt till sina teamkamrater att de kunde räcka henne en svenska flagga i början på upploppet. Men bara om det var helt säkert att hon skulle vinna. Nu blev segermarginalen till slut dryga tre minuter så när hundarna rusar in på upploppet kliver en i teamet ut och sträcker fram flaggan.
– Då bryter jag ihop fullständigt. Den känslan är helt obeskrivbar.
Även om hon lämnade Motala för sin sport och högst troligt inte lär flytta tillbaka så menar hon att Motala betyder väldigt mycket för henne.
Inte minst under VM-dagarna.
– Herregud, vilket stöd jag har haft från Motala. Det känns som jag har en hel stad bakom mig. Det måste jag verkligen tacka för.