Det gick att se besvikelsen och förvåningen i Maja Nilssons ögon när hon för tredje gången hade rivit på höjden 1,89. En höjd hon klarat många gånger och som hon var nästan säker på att klara igen. Men den här gången fungerade det inte för Motalatjejen.
– Jag tänkte: "Jahopp, ska det sluta så här?", berättade Maja Nilsson efteråt.
Och så tänkte nog vi alla, för förhoppningarna var höga efter succén i kvalet.
Ett abrupt och tråkigt slut på finalen, men det förtar inte insatsen sett till hela OS – och hela säsongen. När den första besvikelsen hade lagt sig kunde Maja Nilsson känna stolthet över vad hon gjort. Med all rätt. För inför den här säsongen var det nog ingen som tänkte att Maja Nilsson skulle hoppa 1,96, komma till OS och väl där ta sig till final.
Och svaret på Maja Nilssons fråga ovan är nej. För även om OS tog slut där och då, efter bara fyra finalhopp, är den här historien långt ifrån avslutad.
Vi får inte glömma att hon bara är 21 år gammal. 21 år och redan uppe i världseliten. Den här säsongen har hon utvecklats enormt, och om skadorna håller sig borta lär det fortsätta så.
Det här är bara början för Maja Nilsson. Ett litet smakprov på vad som komma skall. Nu har Motalatjejen visat att hon hör hemma på de stora arenorna, i de stora sammanhangen. Hon är där för att stanna. Och om några år kanske hon är där för att ta medalj också.