Det har gått drygt fem minuter sedan slutvisslan gick och Sävehof kunde börja fira. Nina Koppang står på innerplan i Eslövshallen, med en guldhatt på huvudet och en medalj runt halsen.
Eller i alla fall ett medaljband. Själva guldpengen har hon tappat i det vilda firandet.
– Vänta, jag ser den, säger Nina och går och hämtar sin medalj.
Hon har ett stort leende på läpparna, och ögonen är något fuktiga efter alla glädjetårar som runnit ut.
– Jag vet inte hur mycket jag klär i hatt egentligen, men denna känns bra, säger den 20-åriga handbollsstjärnan från Vadstena.
Sedan berättar Nina Koppang om känslorna efter att det stod klart att hon vunnit SM-guld.
– Det är helt sjukt. Jag började storgråta när slutsignalen gick. För ett år sedan satt jag på läktaren när vi vann guld, och då visste jag inte om jag skulle kunna spela handboll igen. Och nu idag står jag med det här jävla laget, som är så underbart, och har vunnit ett SM-guld. Det känns så jävla bra.
Just det. Även om Nina Koppang fanns med i Sävehoftruppen som vann guld förra året var det inte samma sak. Hon tvingades följa slutspelet från sidan på grund av en jobbig sjukdom.
Det var i början av förra året som Nina Koppang fick kliva av en match på grund av andnöd. Hon trodde först att det var kopplat till covid-19, men det visade sig vara betydligt värre. Hon hade fått blodproppar i lungorna.
En oviss period följde. Nina Koppang kunde inte ens träna till en början. Det gick inte heller att säga när, eller om, hon skulle kunna spela handboll igen.
Men efter åtta månaders frånvaro var hon tillbaka på handbollsplanen. Och nu har Nina Koppang haft en nyckelroll i det Sävehof som stod som mästare på söndagskvällen.
Där hon nu står bland konfetti och fläckar av handbollsklister, minns Nina Koppang tillbaka till de tuffa månaderna.
– Det känns som att det var längre sen än det faktiskt var. Jag har bara njutit av varje sekund som jag kunnat spela och den här säsongen har varit otrolig.
Inför söndagens finalmatch hade Sävehof tagit ledningen med 2-1 i matcher mot H65 Höör. Det innebar att de skulle säkra guldet vid seger.
Laget fick en flygande start på matchen och ledde med fyra, fem bollar ett tag i första halvlek. Men hemmalaget Höör kom tillbaka in i matchen – och i andra halvlek blev det oerhört dramatiskt.
Med drygt en minut kvar av matchen var det likaläge, 24-24. Då fick Sävehof en utvisning på målvakten Johanna Bundsen.
– Jag var säker på att det var kört då, säger Nils Koppang, pappa till Nina.
Han hade tagit tåget ned till Eslöv för att se sin dotter spela, och följde de sista minuterna med stor nervositet. Nu står även han nere på innerplan, efter att ha kramat om sin dotter.
– Jag tänkte att det kommer bli förlängning eller att de förlorar och jag får tjura i fyra timmar på tåget hem sen, säger Nils Koppang.
Så blev det dock inte. För Laura Jensen satte ett snabbt mål och sedan kom andramålvakten Line Bergfeldt in och gjorde en enormt viktig räddning. Sedan utökade Olivia Mellegård till 26-24. Då var guldet säkrat, även om Höör fick in en reduceringsboll. Nils Koppang vet knappt var han ska ta vägen, när han försöker beskriva känslorna efter slutsignalen.
– Jag är helt uppe i varv. Jag är så glad för min dotters skull att hon har fått uppleva det här.
Nina Koppang själv var givetvis glad över att ha sin pappa på plats när guldet säkrades.
– Jag vet hur insatt han är i min handboll och Sävehof, så det är otroligt kul att ha honom här. Mina föräldrar betyder mycket för mig och de har stöttat mig under sjukdomen också. De betyder allt.
Nu ska pappa Nils Koppang åka nattåget hem mot Östergötland igen, och får fira så gott det går där. Sedan ska han upp och jobba imorgon bitti.
– Jag kommer fram klockan fyra till Linköping så jag får sova de två första timmarna på jobbet, men det köper jag alla dagar i veckan. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte ned, säger han.
Dottern Nina är säker på att det blir bra drag på spelarbussen till Partile.
– Nu får vi fira rejält på bussen hem och sen fortsätta fira hela veckan.
Som om det inte redan fanns tillräckligt att fira fyller hon 21 år på onsdag också.
– Det är en god födelsedagsvecka, säger hon med ett skratt, innan hon fortsätter vidare i festvimlet för fler guldintervjuer.