Kenneth Cardell, elitdomare från Linköping, framhåller domarrollen som en chans till personlig utveckling.
Svensk handboll har under en lång tid haft domarbrist och då gäller det att vara aktiv för att göra någonting åt det.
Kenneth Cardell, 45 år, dömer handboll på elitnivå. Tidigare spelare i IF Saab i Linköping och även ledare och tränare.
Det var ingen kurs han höll hos VHF, utan bara en föreläsningskväll om sin roll. Ett 20-tal VHF:are dök upp, bland andra Mattias Jivegård och Barsom Barsom som dömer på nivå sju. Kenneth Cardell är på nivå åtta, den högsta.
– Vi behöver alla domare vi kan få, och alla har ett ansvar att göra något åt domarbristen. Vi på högre nivå kan gärna gå ned och ta lägre matcher eller ungdomsmatcher också, som förebilder, säger Cardell.
Varför ska man bli domare?
– För att det är personlig utveckling. Man får lära sig ta ansvar och det är roligt också. Man får övning på olika saker, att man får pengar är en bonus, säger Linköpingsdomaren.
Frida Axell, 30 år, och Lina Ekdahl, 16 år, från VHF:s damtrupp var på inspirationskvällen. Axell dömde förr och kan tänka sig att ta upp det igen när hon slutat spela.
– Handboll vill man ju hålla på med hela livet, säger hon.
Lina Ekdahl har redan dömt i ett par år och vill utveckla det vidare.
– Man får ju se mycket handboll då. Det är jättekul att döma, säger Lina.
Varför tror du många inte vill döma?
– Man kanske inte vet reglerna och inte vill gå in och styra och ställa.
Vad är svårast med det?
– Regel åtta med utvisningar och bestraffningar, säger Lina Ekdahl.
Kenneth Cardell säger att många tror de vet vad som är rätt i många situationer.
– Men man vet inte. För mycket av handbollen är bedömningar, säger elitdomaren.
Vadstena HF, här Frida Axell och Lina Ekdahl närmast, hade en domarkväll där elitdomaren Kenneth Cardell från Linköping gästade för att uppmuntra fler till att döma.
Vadstena HF hade Kenneth Cardell på besök som föreläsare och inspiratör i domarfrågor.
Kenneth Cardell berättade om svårigheter och dilemman kring handbollens domarbok.