Den sista snön – allt annat vore miserabelt – har fallit över Västervik. Det börjar bli varmare ute. Jag ska genomgå den traditionsenliga vårklippningen snart. Och man börjar kunna känna i luften att speedwaysäsongen inte är så himla långt bort.
Det är lika härligt varje år.
29 april släpps tejpen upp för årets GP-serie, och vi har i år tolv deltävlingar att avnjuta i racet där en världsmästare ska koras.
Uppställningen i årets GP-cirkus ser ruskigt stark ut på förhand, kanske den starkaste genom tiderna.
Den bedrövlige Chris Harris är borta. Likaså den, i GP-sammanhang, trötta Andreas Jonsson. Dessutom har Peter Kildemand, som charmade oss alla 2015 men gjorde en slätstruken figur 2016, försvunnit.
De har ersätts av Patryk Dudek, Martin Vaculik och Emil Sajfutdinov.
Ett kraftigt uppköp.
För att vinna VM-guldet 2017 kommer det att krävas extraordinära insatser. Det är alla förare i startfältet kapabla till, frågan är bara vem som mäktar med att leverera mest och bäst från april till oktober.
Vill ni ha ett tips från mig hur det här ska sluta? Klart att ni vill.
Så här tror jag att slutställningen i GP-serien 2017 kommer att bli:
1) Jason Doyle, Australien
– Oj, vad jag led med Doyle i fjol. Han var på god väg mot VM-guldet innan en skada förstörde säsongsavslutningen och han med gips fick bevittna slutet. Doyle hade säkerligen vunnit förra året om han varit hel. Att följa upp succén blir en svår nöt att knäcka. Men är det någon som kan klara det, så är det Jason Doyle. Nu vet han att han har vad som krävs, och är Jason bara desperat efter guldet på rätt sätt har han alla möjligheter att fixa det här.
2) Emil Sajfutdinov, Ryssland
– Äntligen. Vi var nog många som jublade när Rysslands megastjärna bestämde sig för att göra comeback i VM-serien efter tre års uppehåll. Det ska bli intressant att se hur han tacklar GP-serien efter sin frånvaro, men med den grundkapacitet som Emil besitter ser jag inget som ska hindra honom från en topplacering.
3) Bartosz Zmarzlik, Polen
– När Tomasz Gollob har lagt ner sin satsning är det Zmarzlik som är Polens stora affischnamn inom speedwayen. Det är lätt att förstå varför. Helt orädd och med en enorm fart navigerar han sig fram på banorna. Det finns alltid en risk för baksmälla efter en så pass succéartad debutsäsong som Zmarzlik hade 2016, men han älskar det här så pass mycket att han kommer fortsätta flyga.
4) Tai Woffinden, Storbritannien
– Tai vann 2013 och 2015. Om mönstret följs ska britten vinna sitt tredje världsmästerskap i år. Jag blir inte ett dugg förvånad om det sker. Woffinden är en sällan skådad supertalang – som också får ut sin fulla potential. Har inte varit sämre än fyra sedan 2013, jämnheten imponerar. Om han får fram sin jaktinstikt efter guldmedaljen blir han svår att tämja.
5) Greg Hancock, USA
– Jan-Ove Waldner kallades "det evigt grönskande trädet" inom bordtennisen. Greg Hancock är värd något liknande inom speedwayen. Amerikanen vann sitt fjärde VM-guld förra året, detta vid en ålder av 46. Jag lyfter på hatten. Den ständigt leende veteranen lär inte få någon anledning att deppa nu heller. En evighetsmaskin.
6) Niels-Kristian Iversen, Danmark
– Iversen inledde beigt i fjol, men en rapp finish tog honom över det kritiska topp åtta-strecket. Min känsla är att något stort bubblar inom Iversens kropp som faktiskt skulle bära honom ända till ett VM-guld. All rutin och kompetens finns, men frågan är om han har det sista som krävs.
7) Piotr Pawlicki, Polen
– Lite i skuggan av Bartosz Zmarzliks medalj förra året gjorde lillebror Pawlicki en finfin debutsäsong i GP-serien med en sjätteplats. Piotr tillhör en gyllene generation unga polacker som kan utföra det mesta på ovalen. Råtalang finns så det räcker och blir över.
8) Antonio Lindbäck, Sverige
– Motorcykelkonstnären Antonio Lindbäck kommer att bjuda på show, var så säkra. Masen, med rötter i Brasilien, har en högstanivå som är enorm, men frågetecken finns kring huruvida han kan hålla en tillräckligt bra nivå över tid. Den absoluta toppen blir svårnådd, men Antonio är emellertid vårt stora svenskhopp.
9) Chris Holder, Australien
– Efter några, med Holders mått mätt, halvdana säsonger efter VM-guldet 2012 tog australiern ett kliv i rätt riktning under fjolåret då han var nära medalj. Jag unnade honom det, och han kan lika gärna var där uppe i år som att det blir en plats utanför topp åtta. Holder får symbolisera den totala ovissheten som råder 2017.
10) Patryk Dudek, Polen
– Dackarnas storstjärna är ett synnerligen välkommet till skott i det här sammanhanget. Att han hör hemma här har han bevisat en längre tid. Jag är full av förväntan över vad han ska åstadkomma. Nu tror jag absolut inte att Dudek tar medalj direkt, men vi lär få njuta av många härliga heat.
11) Nicki Pedersen, Danmark
– Den levande legendaren Nicki Pedersen hade två tunga säsonger 2010 och 2011, då han kom på tionde plats båda gångerna. Det reste han sig ifrån och har sedan dess bärgat ett VM-silver och två-brons. Frågan är om han kan resa sig igen efter ett tyngre GP-år? Den hetlevrade dansken går aldrig att räkna bort, men jag tror att han har gjort sitt i medaljkampen. Han känns inte lika förbannad längre, vilket hämmar hans prestationer.
12) Martin Vaculik, Slovakien
– Jag gläds åt när små speedwayländer har förare med i finrummet. Därför är det positivt att slovaken (hur många licensierade förare kan landet ha? Sju?). Vaculik är tillbaka i GP-serien efter sin senaste fulla säsong 2013, och är både bättre och mer erfaren. Han får ändå räkna med den nedre regionen.
13) Fredrik Lindgren, Sverige
– Indianprodukten har gjort åtta GP-säsonger men aldrig kommit högre upp än en åttondeplats. Lindgren har tuffheten och definitivt den smartness som krävs för att slå allihopa. Det är den riktiga spetskompetensen och farten som saknas.
14) Maciej Janowski, Polen
– För mig är Janowski den svagaste polacken i startfältet. Har gjort det bra i sina två GP-säsonger hittills, men i det här gänget kan han glömma en placering högt upp i startfältet. En skicklig chaufför som har sällskap av ett gäng ännu skickligare.
15) Matej Zagar, Slovenien
– Att jag tippar den långe slovenen sist säger mycket om hur skarp konkurrensen är i år. Men jag gör det för att Zagar, efter flera stabila säsonger i rad, hade en liten dipp i fjol som jag tror fortsätter i negativ riktning.