Personligen håller jag alla tummar jag har för Lalandiaprojektet. Det kommer öppna upp nya vägar och möjligheter för många, inte minst för stans idrottsliv. Det blir något annat, något nytt och det är på tiden.
Badet som jag kallat "mitt andra hem" under många somrar har tjänat ut sin roll som stans framgångsrikaste idrottsfacilitet. Sex olympiska medaljer genom Pelle och Anders Holmertz hade varit så gott som omöjligt utan Mariebergsbadet som har gjort Motala till en motiverande träningsmiljö för simning året runt. Även för stans triathlonframgångar med till exempel OS-deltagande och topplacering på Ironman Hawaii som främsta meriter har utomhusbassängen betytt mycket. Svensk simning bör också tacka Mariebergsbadet.
Det framgångsrika lagkappslaget på 4x200 frisim under 90-talet mästerskapsladdade på badet varje sommar under ledning av tränaren med fingertoppskänsla Sven-Arne Selling. Resultaten imponerar. Två OS-silver och ett VM-guld mellan åren 92 till 96.
En av simmarna som kom till Motala varje sommar för att träna var Lars Frölander, som senare vann OS-guld 2000. Mariebergsbadet kommer gå i graven. För egen del kommer det bli känslosamt, men jag tar med mig minnena. På samma sätt som man kan höra den äldre generationen i dag prata om sina upplevelser av simskolan i Råssnäs, kommer min generation prata om hur vi försökte lära oss arm- och bentag i Marieberg samtidigt som vi frös som hundar när kyliga vindar drog in från Varamonviken. Vi kommer givetvis skarva på våra historier om hur tufft det var. Vi kommer även prata om hur Mariebergsområdet såg ut förr. Den röda asfalten, blomsterarrangemangen i rabatterna, lekparken med indianbyn och bassängerna så klart. Från början var de fem. Hoppbassängen som gick sönder tidigt 90-tal lockade alltid folk.
Här aktiverades barn och ungdomar från morgon till kväll. Men för mig blev badet en symbol för så mycket mer än bara simskola och bad. Jag hade säkert börjat tävlingsimmat och skapat ett intresse. Men jag hade med största säkerhet aldrig odlat passionen som jag har än i dag utan miljön som Mariebergsbadet erbjöd och fortfarande erbjuder. Så tack för alla minnen. Nu ska vi bara se till att allt håller en sista gång, hela vägen in i kaklet. Sedan är det dags att bygga nya positiva minnen i en ny motiverande vattenmiljö.