Det var tydligt med kontraster i årets Boren futsal cup, särskilt när Motala FK mötte Mjölby AI. Futsalspecialister mot utomhusfotbollsspelare. Och även när ett ungt LSW med frejdiga tonåringar mötte 30-plussarna i det, delvis, åldersstigna rosa laget. En ny generation mot en från förr.
Det är alltid kul att jämföra, när olika världar möts.
Här kan man säga att futsallagen drar ifrån utomhusspelarna i fråga om spelsätt och teknik. Sedan slår rutin ofta ungdom, om nu inte veteranerna blivit allt för orörliga.
Men det bästa med en turnering som Boren futsal cup är att det är korta matcher och då kan det som oftast brukar hända bli till något annat, och skrällar sker.
Det är helt klart så att det inte bjuds på lika många mål längre, sedan Borens IK tvingades införa de små målen enligt förbundets regler.
Men det uppväger gott att det är fler spännande och jämna matcher. Som jag brukar säga, jag ser mycket hellre 1-0 än 5-2. Det behöver inte bli inflation i målgörande. Bättre att fokusera och minnas de mål som verkligen görs, för ofta kräver det mer offensivt nu, att göra mål i de små målen.
Det är fortfarande små delikatesser som publiken bjuds på i BFC, som den här lördagen när Borens lirare Isak Nelson gjorde klackmål, Mjölby AI:s Jonatan Hellqvist voltade i målgest efter sitt mål, och som när Daniel Leinar både missade och nätade i rosa laget.
Efter Gösta Löfgren är Maif-ikonen Daniel Leinar Motalas störste fotbollsspelare genom tiderna och att se honom prestera så bra när han fyller 45 år i år är coolt. Leinar är en av de evigt unga som man får njuta länge av i den lokala idrotten.
Publiken gillar mötena i BFC, både på läktaren och på planen. Det visas av 500 betalande åskådare på fredagen och uppåt 800 på lördagen. Jag tror att det är en positiv trend.
Jag vill också berömma Boren för införandet av effektiv speltid sista minuten i alla matcher. Det gör det mer sportsligt och rättvist, och mer spännande. Det finns här fler chanser att kvittera för laget som ligger under.
Annars finns det också negativa saker med BFC:s utveckling. Turneringen som fyller 40 nästa år har inte samma spets längre. Inget Maif A numera, vilket verkligen var kul förr. När småklubbarna i stan fick utmana storebror. Där är spelarna utspridda i futsallagen, främst Dribbla och MFK. Maif är på plats kan man säga, men inte som en enhet. Jag saknar också spetsen från lagen i Örebro som till stor del lyser med sin frånvaro i år.
BFC flåsas också i nacken av Södracupen i Mjölby, som spelas nästa helg, som den största cupen i västra länet. Om Södra inför en speldag till, som det är nu får Mjölbyklubben tacka nej till lag, så kommer den att gå förbi som en större turnering.
BFC behöver titta på varför Södracupen lockar så många fler damlag, nästan dubbelt så många.
Annars har BFC tagit intryck av Mjölby genom att på finaldagen varva damer och herrar. Det kanske skulle varvas dam och herr även under gruppspelsdagarna? Det kan vara något att fundera på.
Beppe Fredriksson ska få ett omnämnande också. Målvakten dök upp i LSW, fyller 48 år i år och är turneringens äldste i år. Han är vidare till måndagen med sitt LSW. Division 5-6-turneringen kanske inte är jättekul för publiken, men det är bra för lagen och fler lag lockar i sin tur också mer publik. Det är ett bra grepp som Boren lyckats med och som ska applåderas. Man kanske skulle ha det på damsidan också, en A-turnering och en B-turnering? Skulle det locka fler damlag till spel?
Det som gjorts på herrsidan är hur som helst bra. En bra lösning och ett svar på en tidigare vikande trend, vilket visar att Borens IK är en lyhörd arrangör. Den lägre klassen får med en del äldre spelare som är roliga att se, vilket lyfter.
Bäst på läktaren är för övrigt även i år Dribbla United som med sina trummor skapar ett skönt gung under matcherna. När andra lag spelar känns det inte lika festligt.