Boren futsal cup kunde i år sammanfattas först på trettondagen sent på kvällen, en dag senare mot vad som är brukligt. Det brukar ta slut på trettondagsafton, med ledigt dagen efter.
Frågan under årets cup var ju om publiken skulle komma ändå, när folk skulle upp och jobba dagen efter. Svaret kom: Ja, och publiken till och med ökade. Det må på grund av flytten ha blivit lite jobbigare för oss i media att göra papperstidningarna, men det får vi ta. I efterhand konstaterar jag att det här ska Borens IK fortsätta med. Spela när folk har tid och möjlighet att komma.
Nära 1 400 personer kom till finaldagen och de lär inte varit missnöjda med dramatiken, även om det nu inte blev jättemycket framgång för de lokala lagen. Men jämnt, oförutsägbart, heta känslor och mycket prestige i att gå långt är sådant som gör att det blir roligt för publiken.
Ta bara slutspelsgruppen med Dribbla och de två MFK-lagen där alla slutade på tre poäng. MFK-lagen gick vidare med var sin målskillnad på 2-2, Dribbla åkte ut med 1-1. Mellan de här två nya föreningarna i Motala finns en rivalitet som går att ta på och jag längtar till nästa derby i division 2, 18 januari i Motala sporthall. Glödhett möte. Då kommer futsal att locka mycket folk än en gång. Dessutom möts MFK och Dribbla redan nu kommande helg i Södracupen i Mjölby.
Futsal är en sport på frammarsch. Specialisterna kommer bara att bli bättre. Sporten och lagen kommer att utvecklas. Frågan är hur en arrangör som Borens IK ska förhålla sig till det. Den gamla idén med BFC-turneringen var att fotbollslagen skulle samlas inomhus och drabba samman. Nu är inte ens Maif A med längre och de ihopplockade lagen dominerar. Man kanske i stället för en vanlig klass och en division 5-6-klass i framtiden ska ha en annan uppdelning? En klass för futsallag och en för fotbollslag? Eller är det kittlande att blanda, att fotbollslag i cupspel får utmana futsallagen? Jag vet inte, men i längden kan det vara en poäng att skilja futsal och fotboll, för skillnaden kan på sikt bli lika stor som mellan bandy och innebandy.
I 39:e BFC har jag två lokala hjältar, trots att inget lokalt lag vann. Jag minns extra Felix Manfredssons hattrick för Vadstena i division 5-6-finalen och Linn Haglunds många fräcka mål för Dribbla i damturneringen.
Nu återstår bara en lång längtan, till BFC:s 40-årsjubileum i början av januari 2021.