– Det hade jag verkligen inte trott, sa hon och log.
Motalatjejen, tävlande för Maif, stod i ett tält sådär fem minuter efter målgång. Hon lät knappt anfådd, strålade istället med hela ansiktet efter ett lopp där hon till och med slog sig själv med häpnad.
– Jag åkte hit med målet att slå personligt rekord och vara under 35 minuter. Men att det skulle räcka så här långt, nä det hade jag inte en tanke på.
Drygt 20 löpare ställde sig till start. Ganska snart blev det en grupp på sju tjejer där Johanna låg på på femte plats och lät de andra hålla tempot.
– Det var bekvämt. Jag kände mig stark hela tiden och flöt med i ett tempo som passade mig perfekt.
Lite senare släppte två tjejer och gruppen var fem, fortfarande med Johanna lugnt löpandes på femte plats.
Med cirka två kilometer kvar till mål så stack två tjejer, Linn Nilsson från Hälle IF och Anastasia Denisova, Sävedalens AIK.
– Jag hade själv tänkt att göra ett ryck för jag kände mig riktigt stark, men de hann före. Jag försökte hänga på ett tag men kände direkt att det var ett för högt tempo.
Rycket hade ändå spräckt de fem som var i täten och Johanna kunde ganska enkelt göra sitt eget lopp på slutet och springa in på en bronsplats, cirka 100 meter före fyran.
– Att det var så lugnt bakåt visste jag inte förrän vi kom på upploppet och jag hörde speakern säga att jag var klar trea. Det var rätt så skönt att höra, sa hon och log.
Fartökningen hon gjorde de sista varven räckte också till att klara det mål hon satt upp inför loppet, att springa under 35 minuter.
Tiden blev 34.57.30.
– Det har varit en drömgräns för mig ganska länge. Kul att ha klarat den.
Johanna berättar att det här vara hennes blott andra SM. Hon sprang 5 000 meter för runt tio år sen, men har sen varit borta från tävlandet på den här nivån, av olika orsaker.
Nu är hon tillbaka på allvar och har gjort fina resultat hela året, bland annat i Stockholm maraton där hon slutade tia bland damerna, vilket gav en sjundeplats i SM-klassen.
För några veckor sen vann hon ett kvartsmaraton i Katrineholm, minuten före VM-maratonlöperskan Lisa Ring från linköping. Bland annat.
Och så slutade hon trea i Norrköpings stadslopp över milen, 40 sekunder över sin drömgräns 35 minuter.
Och så nu ett brons på SM.
– Varför det gått så bra? Jag har sluppit skador ett tag. Det är väl den bästa förklaringen jag kan komma på. Tidigare år har störts rätt mycket av skador, bland annat har hälarna varit ett bekymmer. Men nu har jag kunnat träna som jag vill och då har formen kommit.
Hon ler och säger till sist:
– Fast jag tränar inte alls lika mycket som många av de jag mötte här i kväll. Så egentligen borde det inte gå att ta medalj.
Men det gjorde det.