– Det var helt magiskt, det var som en dröm.
Jonatan Gren vänder blicken bort mot det bortre målet inne i Exeo-hallen. För någon sekund blir han tyst och det går nästan att se hur sekvensen återigen spelas upp på hans näthinnor. Den då han i sitt blott tredje byte i Maifs A-lag kommer fri med Nybro-målvakten. Tittar upp, ser luckan mellan benen och distinkt sätter pucken i nät. Innan matchen är slut har han dessutom gjort ytterligare ett mål.
Leende vänder sig Jonatan mot mig igen. Leendet ihop med glittret i ögonen berättar precis hur magisk den där kvällen var för honom.
– Det var inte så lätt att somna den kvällen. Jag tittade på pucken ett par gånger, säger 14-åringen som trots succén inte svävar iväg. Precis som en svala inte gör en sommar så menar han att en match inte gör honom till någon stjärna.
– Jag var ju stjärna ett par dagar där. Men det var bara en match och jag lyckades då. Det är bara att fortsätta träna och hoppas att det kommer fler såna matcher.
Sen är frågan i vilken sport nästa succé kommer. För det är inte givet att den kommer på hockeyrinken. Får han själv välja så hoppas han på att den kommer på futsalplanen.
För i helgen väntar nämligen SM-slutspel i Göteborg dit Borens P15-lag kvalificerat sig.
Men att det ska bli succé innebär inte att Jonatan ska lyckas för egen del. För när jag ber honom beskriva vad det är som gör att han älskar hockey och fotboll på det sätt som han gör, då handlar inte svaret om att göra snygga mål eller bli bäst.
– Lagkänslan, bara att få vara i ett lag är fantastiskt och att lyckas ihop med laget är det bästa som finns, säger Jonatan som menar att det är just lagkänslan som tagit Borenkillarna till SM-slutspelet.
– Vi är ett väldigt tight lag som har hållit ihop länge och att alla sätter laget före sig själv tror jag är den största förklaringen till att vi är i slutspelet. Det blir riktigt häftigt och det är klart att man vill vinna. Men man har ju ingen aning om hur vi ligger till jämfört med de andra lagen.
Så kommer vi då till den frågan som Jonatan fått femtioelva gånger. Hur länge kan han hålla på med båda sporterna? När och vilken sport ska han välja?
– Usch, jag ser inte fram emot när den dagen kommer. Jag vill ju fortsätta med båda. Jag älskar ju det. Men någon gång måste man ju välja. Men jag tänker inte så mycket på det. Mest lever jag i nuet. Sen är det klart att man har drömmar om att bli bra i någon av sporterna. Men jag tar det som det kommer.