Fornåsa IF:s Vincent Mathevon började med fotboll som 42-åring, i en ålder då många redan har avslutat karriären.
Det är soligt, men småkyligt och blåsigt på Fornvalla. Fornåsa IF:s herrlag gör en av vårens första träningar på sin hemmaplan. Matchspelet har precis dragit igång, och nästan helt ensam ute på en kant står 51-årige Vincent Mathevon.
Han ropar efter bollen på sin tydliga franska brytning, tar emot den i lugn och ro och passar tillbaka till samma spelare. Det syns snabbt att han sticker ut. Medan de flesta andra spelare har svarta träningskläder med klubbemblemet på bröstet springer Vincent runt i en mörkgrön vardagströja, blå shorts och gula strumpor. Och så placerar han sig så långt ut på kanten det bara går, för att undvika att bli markerad.
Vincent Mathevon är äldst i laget och en av dem som tillhört Fornåsas A-lag allra längst. Ändå har vissa av de 14-åriga juniorerna som är med på träningen spelat fotboll längre.
– Jag var 42 år gammal när jag gjorde min första fotbollsträning, säger Vincent Mathevon.
Han växte upp i Frankrike, i en förort till storstaden Lyon. Då höll Vincent på med klättring och löpning, och var enligt egen utsago "sub-elit" i båda sporterna. En av hans bästa prestationer var att som 16-åring springa milen på 37 minuter.
Men fotboll var aldrig aktuellt under uppväxten.
– Jag var inte i kontakt med fotbollen över huvud taget. Där jag växte upp var det lite speciellt, och fotboll var förknippat med "bad boys". Det fanns inte på kartan för mina föräldrar att jag skulle hålla på med fotboll, berättar Vincent.
Vincent ser det som en ynnest att få leva i två kulturer samtidigt, som fransman i Sverige. Han lyfter fram samarbete som något som skiljer åt länderna. "Sättet att samarbeta på är en enorm styrka för Sverige. Det gäller på samhällsnivå, i ett lag och på arbetsplatser."
Han utbildade sig till ingenjör inom elektronik och mjukvara, och började jobba inom bilindustrin. Det var också så han hamnade i Sverige för drygt 20 år sedan.
– Jag minns datumet när jag kom hit. Den 3 april år 2000. Det var lite snö trots att det var april, vilket var något exceptionellt för mig som fransman.
Det började med att den då 28 år gamle Vincent skulle jobba en kort tid på Autoliv i Motala, och sedan åka tillbaka igen. Men han trivdes och blev kvar längre än planerat. När sedan Vincent och hans fru fick barn tog de beslutet att stanna i Sverige på permanent basis.
Det tar inte lång tid innan man förstår att Vincent är fransman, när man hör honom ute på fotbollsplanen. Men han har ett rikt svenskt ordförråd, och blandar franska och svenska hemma med familjen. "Det tog två år innan jag började prata svenska på jobbet, men sedan har det gått bra".
Numera bor Vincent och hans familj i Motala, men den första tiden i Sverige bodde de i ett hus i Österstad. Den äldsta sonen var fotbollsintresserad, och för snart tio år sedan började han spela med ett pojklag i grannbyn Fornåsa. Det var på så vis Vincent först fick kontakt med det som skulle bli hans moderklubb.
– Jag ville stötta min son, och för att göra det ville jag förstå spelet. Då tänkte jag att jag skulle börja spela själv. Så jag frågade den dåvarande tränaren om jag fick komma och prova.
Det blev inte riktigt som Vincent hade förväntat sig.
– Jag tänkte att de spelar i division sex, lägsta divisionen, så det kommer vara lätt. Men det var det ju verkligen inte, säger han med ett skratt.
Men han fortsatte. Trots att Vincent knappt hade rört en boll innan, och trots otaliga skador i början, kämpade han vidare. Nu är han 51 år, och har snart gjort tio säsonger i Fornåsa.
– Jag fick en massa skador i början. Kroppen behövde vänja sig. Även om jag hade tränat mycket löpning var fotboll något helt annat. Nu klarar jag mig med max en liten skada på en säsong. Jag har byggt om min kondition och kropp så den klarar fotboll bättre.
Han börjar en lång utläggning om hur han utvecklat sin teknik och spelförståelse. Om hur viktigt det är att positionera sig rätt och vara smart på planen.
– Jag är ganska feg i dueller egentligen, men jag placerar mig hyfsat rätt på planen istället, säger Vincent.
Det händer att Vincent saknar hemlandet Frankrike, men han är där på semester två gånger om året. "När jag är i Frankrike dricker jag två, tre glas vin till varje måltid. Det blir för mycket, så det är tur att jag bor i Sverige majoriteten av året".
Här behöver vi stanna till lite, för att reda ut sanningshalten i en hörsägen om Vincent. Den har berättats om och om igen på lagfester, i duschrum och på avbytarbänkar i östra delen av Motala kommun.
Det går ut på att Vincent, innan han blev Fornåsaspelare, försökte börja i Österstads A-lag. Enligt myten ska han ha gjort det genom att springa vid sidan av planen när Österstad hade träning, i hopp om att de skulle fråga om han ville vara med och spela.
Delar av historien är sanna, men när Vincent får höra om det tillbakavisar han uppgifterna med eftertryck.
– Det är absolut inte sant! Jag har bott i Österstad, men har aldrig försökt spela i Österstad. Det är ett rykte på slätten, men det stämmer inte. Jag dementerar det fullständigt, säger han med ett stort leende.
Han säger dock att det hände att han utnyttjade Östvalla för att träna intervaller.
– Jag använde allemansrätten för att träna vid sidan av deras plan. Det är korrekt. Men Fornåsa är enda klubben jag spelat i.
Hoppades du inte ändå att de skulle fråga om du ville vara med?
– Nej, jag ville bara träna. Sen om de hade frågat kanske jag hade tackat ja, men ingen frågade.
När Vincent Mathevon får frågan om vilket som är hans favoritlag svarar han blixtsnabbt Fornåsa IF. Sedan lägger han till Olympique de Marseille i Frankrike. Men intresset för franska landslaget har svalnat på senare år.
"Det har blivit för tråkigt. Jag blev ett stort fan under Zidane-tiden och jag gillar lag som spelar med en riktig nummer tio. Som Zidane eller Platini. En spelare som leder laget och gör lite som han vill. Så funkar det i Frankrike. Man måste ha en riktig nummer tio för att laget ska bli folkkärt."
Apropå nummer tio och Zinedine Zidane. I senaste B-lagsmatchen, som blev inställd, var det tänkt att Vincent skulle ha nummer tio på tröjan. Det har också gjorts jämförelser mellan Vincent och Zidane på Fornvalla genom åren. Kanske främst för nationaliteten. "Det får stå för dem som säger det. Men jag har ju rätt bra bollkontroll, och det hade även Zidane."
Vincent Mathevon, Fornåsas egenfostrade ytter, står kvar ute på kanten. Det är där han trivs bäst, när han får mycket yta att ta emot bollen och slå ett inlägg eller en kort passning. Passningarna är vårdade, och utifrån den aspekten märks det inte att Vincent började med fotboll i en ålder där de flesta hunnit lägga skorna på hyllan.
Han är en bättre fotbollsspelare som 51-åring än han var som 42-åring. Men mycket spel i A-laget har det ändå inte blivit för Vincent. Han säger att han föredrar runt en timmes spel i B-laget, där det är lägre tempo, före korta inhopp i A-laget. Men faktum är att han har ett A-lagsmål på sin meritlista.
– Jag kan vara den som gjort flest mål per minut i Fornåsas A-lag. För jag spelade bara en kvart, och gjorde ett mål.
Det var för tre, fyra år sedan, i en match mot Ödeshög, som Vincent höll sig framme. När han ska beskriva målet säger han att det var ganska enkelt, utan att ta bort något från sin egen prestation.
– Jag fick en bra pass. Men för att få en bra pass och göra mål måste man ha bra kondis för att orka vara på plats, och tillräckligt med intelligens för att stå på rätt plats vid rätt tidpunkt. Så det är inte så lätt, tro inte det!
Vincent skrattar. Sedan säger han att han hoppas på fler mål i B-laget framöver. Under sin bästa säsong gjorde han kanske tre baljor. Det vill han slå.
Det fanns inte på kartan att spela fotboll som ung. Men Vincent kände sig hemma direkt när han väl började i Fornåsa IF.
Men framför allt är det av andra anledningar Vincent fortfarande är med och spelar boll i Fornåsa. Han trivs i föreningsmiljön och laget, trots att de allra flesta är betydligt yngre. Och han ser det som en viktig del för att må bra.
– Fotbollen är ganska avgörande för mig faktiskt. Jag får bra kondition och en jättebra upplevelse två, tre gånger i veckan. När jag är här tänker jag bara på matchen eller träningen. Inget annat. Om man är ute och joggar är det lätt att tänka på problem, jobbet eller annat. I fotboll är det full koncentration på spelet hela tiden. Det har blivit väldigt viktigt för balansen i mitt liv.
Att få träna, både hjärnan och kroppen, är en av anledningarna till att Vincent älskar att spela fotboll.
Vincent har alltid tyckt att träning och motion är viktigt. Men det är först på senare år, tack vare fotbollen, som han upptäckt charmen med att träna kroppen och hjärnan samtidigt.
– Det är komplett träning som är svår att få någon annan stans.
Zlatan Ibrahimovic är 41 år gammal och en av de äldsta inom proffsfotbollen. Men han är fortfarande yngre än Vincent Mathevon var när han gjorde debut. "Han får fortsätta som han gör", säger Vincent om Zlatan.
Han tränar runt fem gånger i veckan. Två löppass på egen hand, samt två fotbollsträningar och en B-lagsmatch med Fornåsa. Så hoppas Vincent att det fortsätter i många år till.
– Om jag slutar nästa år, när jag fyller 53, då kanske jag kommer känna mig som 65 när jag egentligen är 54. Det är ganska dumt. Man får försöka hålla på så länge man kan. Visst, det blir svårare för varje år, och det krävs mer och mer träning för att hålla sig i form. Men som jag brukar säga; jag är ytter, så jag kan först gå ned till vänsterback och sen mittback. Då har jag två positioner på mig att åldras.
Exakt hur länge han kommer fortsätta med fotboll vet så klart ingen. Men Vincent har i alla fall ett tydligt mål:
– Jag tror jag kan klara det tills jag är 60. Det finns 60-åringar som springer milen på 36, 37 minuter. Visst, det är elitnivå. Men om man springer milen så snabbt har man förmodligen bäst kondis i division sex.
En annan spelare som inte verkar vilja lägga skorna på hyllan är Zlatan Ibrahimovic. Trots skador har han kämpat på, och fortsatt på högsta nivån längre än de allra flesta. Men Zlatan Ibrahimovic är än så länge bara 41, yngre än Vincent var när han började.
Har du något råd till Zlatan för att han ska orka några år till?
– Han får fortsätta som han gör. Sluta inte träna. Stoppa inte. Då kan man göra att kurvan nedåt blir långsammare.