Det är bara några minuter sen han sprang in till spelarna med en mobiltelefon i handen och bara skrek.
Det osannolika hade hänt.
VGIF hade själva slagit Boren med 2–1 efter en helt galen match. Mer om det senare.
Samtidigt hade Malmslätt vänt 0–2 till 2–2 sista halvtimmen mot Mantorp och precis det räckte för att VGIF skulle hänga kvar in serien på bekostnad av Mantorp.
Det som skiljde lagen åt var tre mål till VGIF:s fördel.
– Ja, jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga.
Fredrik Lind suckade och skrattade på samma gång.
– Med tre matcher kvar låg vi åtta poäng efter och efter det gick vi rent. Tre raka segrar och så den galna avslutningen här idag. Nä, det är nästan för bra för att vara sant.
Mot Boren hände egentligen allt. Eller vad sägs om 1–0 till VGIF på ett självmål, 2–0 av Ali Alhabib på ett skott som sakta tog sig in via ena stolpen. Strax efter att Boren fått en spelare utvisad.
Boren reducerade ändå till 2–1 (Sanel Osmanovic) och plötsligt darrade VGIF.
Med två (!) minuter kvar snubblade VGIF:s målvakt Christopher Skoglund och orsakade en straff för Boren.
– Ja, herregud. Katastrof, sa han. Jag trodde till och med att jag skulle bli utvisad.
Straffen? Mål skulle betyda att VGIF var ur serien, med Borens Oliver Blomdahl slog den i utsidan av stolpen.
Bara minuter senare fick VGIF straff och kunde punktera matchen, men missade de också.
2–1 blev det och sen en oviss väntan på att matchen i Mantorp skulle avslutas. När det var klart utbröt vilda glädjescener i Vadstenas omklädningsrum.
– Fantastiskt, sa Fredrik Lind. Grabbarna har kämpat så hårt för det här de sista veckorna.
Själv avslöjade han en nyhet direkt efteråt.
– Att jag kliver av nu. Det tar så mycket tid och energi och nu vill jag lägga det på familjen istället. Och det går väl inte att sluta bättre än så här?
Det är sant.