Vi är 34 minuter in i OS-finalen i fotboll, mellan Sverige och Kanada. Kosovare Aslani spelar fram bollen till Stina Blackstenius. Den 25-åriga anfallaren från Vadstena, som är i sitt livs form och har sänkt USA, Australien och Japan på vägen till final. Nu får hon bollen några meter från mål, styr bollen förbi målvakten och kan konstatera att Sverige leder i OS-finalen.
Och det var hon själv som gjorde målet. Vem annars?
För fem år sedan var det OS i Rio de Janeiro, och även då tog sig Sverige hela vägen till final. Stina Blackstenius satte 1-0, men sedan vände Tyskland och vann med 2-1.
Nu hände det igen, men denna gången svider det så mycket mer. I Rio var det rena bragden att Sverige över huvud taget gick till final. De hade inte mycket anfallsspel att tala om och parkerade bussen hela vägen fram. Då var det lättare att glädjas över silvret, trots finalförlusten.
Nu är läget ett annat. Stina Blackstenius och de andra har dansat fram genom turneringen, vunnit alla matcher och spelat bäst fotboll. De var favoriter inför finalen. De var det bästa laget i finalen. Och de gjorde det första målet i finalen.
Hemma i Stinas Vadstena var det samling och vilt firande på torget, när stadens dotter gjorde 1-0. Allt var upplagt för att Stina Blackstenius OS-saga skulle få ett perfekt slut. Men det var för bra för att vara sant.
Det har gått nästan två timmar från att Stina Blackstenius gjorde 1-0 till Sverige. Efter det har Kanada kvitterat på straff, en förlängning har spelats och Stina har blivit utbytt. Istället fick hon från sidan se sina lagkamrater i en straffläggning. Stinas finalmål räckte inte den här gången heller. Sverige förlorade på straffar.
Vad finns det egentligen mer att säga? Sverige gjorde en heroisk insats. Stina Blackstenius har varit en av turneringens bästa spelare. Sverige har tagit silver i OS. Men det spelar ingen roll. Det var guldet de skulle ha.
Nu, två timmar efter målet, sitter Stina Blackstenius ensam i mittcirkeln. Hon tittar med en tom blick mot de jublande spelarna i Kanada. Stina Blackstenius höll på att skriva ett magiskt slut på OS-sagan. Hon hade ett guld som redan hade hunnit halvvägs hem till Vadstena. Men fotbollen kan vara grym. Och nu är det bara tårar kvar.