Från 2012 och framåt har kurvan sett ut så här:
Tvåan, tvåan, ettan, ettan, tvåan, tvåan, tvåan, tvåan, ettan och tvåan.
Upp och ner. Fram och tillbaka.
Och en gång till och med en gratisplats till ettan, som man inte ens spelat till sig själva utan fick när ett lag diskvalificerades.
Är det dags nu? Är det nu som Maif på allvar ska ta stora steg mot Superettan. Eller ska man bara fortsätta snacka om det?
Jag har faktiskt ingen aning.
Men jag är rätt säker på en sak, ska man lyckas med sina mål måste de vara tydliga för alla som ska vara med på vägen. Och se till att resurser och förutsättningar finns.
Ingen kan i Maif-lägret kan klaga på resurserna och förutsättningarna. Jag har ingen aning om lagets ekonomiska muskler, men med Vätternrundan i ryggen som den stora mjölkkon står det klart att något års dåligt ekonomiskt resultat inte behöver betyda att man tvingas ta ett steg tillbaka.
Det har de tidigare säsongernas minusresultat visat.
Och förutsättningarna med en till stora delar egen arena där A-laget tilldelas de tider de vill ha och all praktisk bekvämlighet med gym, tvättrum, omklädningsrum, mötesrum - ja vad ni vill, så kan spelare och ledare näst intill ses som bortskämda.
Så går i alla fall snacket i flera övriga klubbar i stan och jag förstår till viss del de avundsjuka blickarna.
Jag har skrivit det förut och är benägen att skriva det igen. Om Maif ska bli hela stadens lag och något för övriga fotbollsintresserade att på riktigt glädjas åt krävs två saker:
En plats i elitfotbollen, läs Superettan. Och en ödmjuk attityd mot övriga klubbar i stan.
Om man lyckas med de två sakerna finns alla möjligheter för att publiken kan fylla de väl tilltagna läktarna på Motalas egen nationalarena. Men det krävs som sagt något mer än att möta IF Karlstad, Sollentuna och Sandviken på hemmaplan i sommar.
Jag ska inte ge mig på att tippa hur laget slutar den här säsongen, det har jag alldeles för dålig koll på efter att bara ha sett en match under försäsongen. Det får andra pyssla med.
Men nämnde jag förresten att Maif de senaste tio säsongerna haft nio tränare?
Då har jag gjort det nu.
Björn Cervin, Lennart "Kral" Andersson, Niklas Egnell, Giles Stille, Tony Andersson, Bosse Johansson, Vladan Ladan, Christer Persson och Martin Axén.
Kontinuitet? Nej, det kan man inte beskylla Maif för. Inte de senaste tio åren i alla fall.