– Jag känner mig pigg och motiverad, älskar att spela fotboll. Jag kommer att hålla i ett bra tag till. Jag vill ta den här klubben till att bli en elitklubb i Sverige. På sikt är det superettan som gäller, säger han.
Motala AIF:s historia innehåller exempel på spelare som först firats som hjältar på toppen, sedan värvats till större lag, och så kommit tillbaka som skuggor av sina forna jag. Så var det med Arsim Gashi och Mohammed Abdulrahman. Succé en gång, men inte lika bra en annan gång.
Liridon Silka var LSW-produkten som växte upp på Ekön och Mossen och spelade på Norra IP tills han gått ut gymnasiet. Sedan vidareutvecklades han i Maifs miljö av Björn Cervin och ingen glömmer vilken maskin och bollspelare han var på mittfältet de framgångsrika åren under Lennart "Kral" Andersson 2013-2014.
LSW är en klubb som han har kvar i hjärtat, efter hjälpen från ledare som Fredrik Blomberg, Stefan Östling och Kenneth Håkansson.
– Bra mentorer. Jag kommer att spela på Norra IP innan jag lägger av, lovar han.
I Maif var det fem år med lite jojo-åkande upp och ned. Men hela tiden var det ett bra lag som hade kul tillsammans. Ledaren som Silka vill nämna är Bosse Johansson som framför allt hjälpte honom på fotbollsgymnasiet, men även i Maif.
Det blev framgång även i Jönköpings Södra när han gick dit 2015. Seger i superettan och allsvenskt avancemang. Sedan allsvenskt mål mot Elfsborg borta 2016, men bara två matcher från start det året.
– Det var i Jönköping jag utvecklades mest, tycker han.
2017 blev det superettan igen i Värnamo. En säsong när laget slog alla klubbens rekord.
– Fantastiskt år. Vi var så bra, men splittrades sedan, säger "Liri".
Efter det blev det klassiska Öster i Växjö tre år, superettan 2018-2020. En tid som kan beskrivas som en resa från toppen till botten för Motalakillen.
– Jag värvades för att ta klubben till allsvenskan och sista året satt jag på läktaren. Så kan det gå. Klubben ville ha kvar mig inför det sista året och då stannade jag. Men det kom en ny tränare som inte vill ha med mig. Ett tufft år, det är som försvunnet för mig.
Liridon Silka vill dock inte klaga på tillvaron på slutet i Växjö.
– Nej, vadå. Det var corona och man får vara glad att man bara fick vara frisk. Värre saker kan hända än att hamna på läktaren i jämförelse.
Kanske påskyndade den svåra tiden i Öster Silkas hemlängtan. Han hade några anbud från andra superettanklubbar genom sin agent, men valde att skriva på för Maif i division 2. I vinter har han jobbat som brevbärare och byter jobb nu till att jobba i sportbutik, Team Sportia. Inte fotbollsproffs längre, men med höga mål ändå.
– Jag är klokare nu, värderar lägen bättre. Jag hjälper till i försvaret. Under Kral var jag överallt, men nu är jag mer disciplinerad.
Vad säger du om Maif nu jämfört med då?
– Folk vill lika mycket nu, men corona har förändrat mycket och det är alltid svårt att ramla ur. Nu behöver vi sätta en grund. Vi vill ju vinna varje match, men vi ska framför allt hitta en grund så vi är redo för ettan när vi går upp.
En höjdare för Liridon Silka nu är att han får spela ihop med lillebröderna Valon och Edon. De har följt varandra tätt när Liri varit borta. I videointervjun på webben berättar han om relationen på fotbollsplanen och hur han tycker att de har utvecklats.
– Men vi är inte bröder på planen, alla lagkamrater behandlas lika där, säger hemvändaren.