Hans Orrenius är uppvuxen i Motala och passionen för Maif startade redan 1958 när laget spelade i allsvenskan. Han var 13 år då.
– Vilka favoriter man fick på den tiden. Det var Egon Bengtsson, Lennart Hemming och Gösta Löfgren och jag fick ju senare jobba ihop med Gösta i Maif också, minns Orrenius.
Det var alltid bollar, från tidig start, för Orrenius. Mest tennis och bordtennis som han tävlade i. Fotbollsintresset utvecklades mer och mer efter hand.
Via tennisklubben kom han in i Maifs fotbollsstyrelse och senare blev han också ordförande, vilket han var länge på 1990-talet och 2000-talet.
– Jag har aldrig spelat fotboll, men vi hade ett korplag ett tag för advokater som vi kallade "Rätt i mål", ler Hasse.
Orrenius har egentligen aldrig lämnat Maifs ledning, han finns med som rådgivare än i dag. Framför allt är han med som supporter och ser i stort sett alla matcher ihop med advokatkollegan och vännen Tord Cederberg.
Vad är så speciellt med Maif?
– Jag tycker om fotboll och det är en fantastisk klubb med bra stämning. Det finns en social bit mellan tränare och spelare och det handlar inte bara om ekonomi. Man tar hand om gamla spelare och tränare.
Från Maiftiden finns många minne. Det största är kvalsegern 2000 under Dave Mossons ledning, när BK Forward besegrades, och superettanåret 2001 då Maif kom med i svensk elitfotboll. 2000 var året där exallsvenske Milenko Vukcevic kom till Maif och kunde spela fram Maifs skyttekung Daniel Leinar till massor av mål.
Det blev dock bara en säsong i superettan.
– Vi räckte inte till. Vi förlitade oss för mycket på det lag vi hade. Det blev för tufft.
Ändå är engelsmannen Dave Mosson favorittränaren i Maif genom alla år, för Hans Orrenius.
– Han hade en blick för spelet och han tog reda på det mesta om motståndarna. Han var bra på att analysera. Sedan kunde han ändra i tid i matcherna, många tränare är för sena med byten, tycker Orrenius.
Någon annan bra tränare som du gillat extra?
– Thomas Nordahl tycker jag är värd att nämna. Han hade en fin kontakt med spelarna.
Hans Orrenius säger att det finns massor av spelare att nämna, som har passerat revy i Maif. Mikael Eriksson, skyttekung bredvid Jonnie Efraimsson 1988-1989, är en spelare som han tycker var komplett. Mohammed Abdulrahman, som kom 2009-2010, var också något alldeles extra.
Sedan vill Hans Orrenius nämna Simon Karlsson, lagkaptenen i årets lag 2019.
– Han är otroligt bra, har olika kvaliteter och jobbar över hela planen.
Vad tror du om kvalet nu?
– Jag trodde inte på det länge, men på slutet har det satt sig. Det är en chans och om det inte går får vi komma igen nästa år. Det vore kul att lyckas med ett så ungt lag.
Hans Orrenius uttalar sig efter att ha kämpat sig upp på den nya läktaren på IP. Han är inte i den fysiska form han varit i förr, på grund av sjukdomen MS som han dragits med i 20 år. Framför allt är det högerbenet som han har svårt att få funktionsdugligt.
– Jag har svårt att röra mig och tyvärr blir det sämre och sämre. Det är tufft när jag inte kan spela tennis och golf på det sätt jag gjort tidigare. Man får skov som det heter. Men jag jobbar på så länge huvudet är med och man värdesätter livet, även om det är deppigt att vara så orörlig, säger Hans Orrenius som är upptagen hemma i Motala i helgen och inte ska åka och se bortamatchen mot Karlberg. Men hemmamatchen i allhelgona mot Ytterhogdal längtar han till.