Vi kliver in i vad som till viss del fortfarande är en byggarbetsplats. Målare står och smetar röd färg på utsidan. En elektriker kopplar kablar på övervåningen. Och utanför huset håller man på med markarbeten.
– Det skulle egentligen varit klart nu, men omständigheter har gjort att det försenats lite grann, säger Peter Bengtsson.
Han är styrelseledamot och har varit ansvarig för bygget från föreningens sida.
Både han och Kjell Augustsson ser med tillförsikt fram emot de möjligheter som ges när byggnaden nu står klar.
– De senaste fem åren har vi inte haft ett fungerande kansli och vi har till exempel fått ha våra styrelsemöten på olika företag eller andra platser runt om i staden, berättar Kjell. Vi har haft föräldraträffar i Södra skolan, i Skolgårda, i Gamla Folkets hus.
Peter Bengtsson:
– Sen vårt förra klubbhus vid Karlslunds skola revs för sju år sen har vi heller inte haft någon naturlig samlingspunkt för spelarna i lagen. Det får vi nu.
Han tittar ut över samlingsrummet på nedervåningen. En liten cafeteria gömmer sig bakom ett jalusi.
– Senast vi hade en cafeteria här nere var under 1980-talet. Men den var tvungen att rivas för att vi behövde mer utrymme för omklädningsrum.
Men nu är det nya tider. Från och med måndag, om de sista bygginsatserna löper på som man tänkt, kan klubbens alla lag byta om i nya omklädningsrum och duscha i nya duschrum.
Det finns också tre kanslirum och ytterligare ett mindre samlingsrum på övervåningen.
Vad betyder det här för föreningen?
– Vår ambition är att vara en bra förening för alla våra medlemmar, med en stor föreningskänsla. De sportsliga resultaten är inte alltid det viktigaste, även om vi givetvis vill att alla ska bli så bra som möjligt. Men det finns så många fler värden i en idrottsförening som vi prioriterar, säger Kjell Augutsson. Vi tycker det är viktigare att vara en bra förening än att ha ett bra fotbollslag om jag ska uttrycka mig lite tillspetsat.
– Och i den strävan är en sån här lokal näst intill en förutsättning. Nu får spelare, ledare och föräldrar i alla våra lag en chans att mötas på ett naturligare sätt. Killar och tjejer kan sitta och hänga här nere och fika eller läsa läxor före och efter träningar om de vill. Eller se en fotbollsmatch på tv tillsammans. Den här lokalen är helt avgörande för att få till en bra samhörighet, menar Peter Bengtsson.
Kjell fortsätter att utveckla klubbens filosofi.
– En del tycker det var synd att vi tappade två spelare från herrlaget till IFK Norrköping och att tre tjejer gick till LFC. Men vi tänker tvärtom, vi tycker det är roligt att de får chansen. Helst vill vi förstås att alla fortsätter att spela vidare i Borens IK, där vår ambition är att ge alla ungdomar en så bra start och så bra grund som möjligt för att lyckas. Att de allra bästa då väljer att gå vidare till allsvenska föreningar tycker vi är en framgång och det är en sporre för övriga ungdomsspelare.
Han fortsätter:
– Det kanske är korkat, men vi håller på med grejer som ingen annan gör. Vi har till exempel gåfotboll för gubbar och nu har vi börjat med parafotboll för personer som har någon form av funktionsnedsättning. Dessutom har vi ett c-lag för damer som inte spelar något seriespel, de bara träffas och tränar en gång i veckan. Det tycker vi är underbart.
In genom dörren kommer Peter och Magnus Petré. De jobbar båda för klubben och gör stora insatser. Det för oss in på nästa ämne i diskussionen, nämligen att det nya klubbhuset ska invigas under en speciell dag.
Kjell Augustsson berättar:
– Den 13 juni kommer vi spela två matcher. Först spelar vårt damlag mot Linköping FC:s F19-lag där vi har tre tidigare Borenspelare, Frida Elofsson, Nora och Nellie Törngren.
Och sen:
– Vårt herrlag kommer att möta IFK Norrköping, som under den här tiden har VM-uppehåll och därmed kan komma med sitt allra bästa lag, vilket de också har sagt att de kommer göra.
Förra gången Boren hade möjligheten att spela mot ett allsvenskt lag var mot just IFK Norrköping. Och då var både Peter Bengtsson och Magnus Petré med i laget.
– Det var kvartsfinal i Östgötacupen 1990 och vi vann på straffavgörande. Jag minns att vi hade fem straffar och missade fyra under ordinarie tid men hade 1–1 när matchen var slut. Och så vann vi på straffar, berättar Peter Bengtsson.
– Så IFK har väntat 28 år på att få revansch, säger Kjell och skrattar.
Magnus Petré:
– Om jag missade straff? Nä, det kommer jag faktiskt inte ihåg. Ärligt. Jag vet inte ens om jag slog nån, säger han med ett finurligt leende.
Under tiden vi pratar dyker ungdomsspelare upp, en efter en. Det är dags för träning för ett av många lag i klubben.
En helt vanlig kväll hos Borens IK.