I min värld är inte Borens IP en arena som ska ha konstgräs på sin huvudplan. Boren för mig är gemenskap, skönhet och estetik, och en upplevelse bortom de snabba resultaten. Utseendet på idrottsplatsen vårdas ömt av klubben, har jag märkt. Särskilt den här sommaren när alla gräsytor varit särskilt fina.
Det man måste ha klart för sig om man vill bevara Borens IP som en av länets vackraste idrottsplatser är att konstgräs är ingen naturupplevelse. Konstgräs är något just konstgjort, för nytta under årstider då gräset inte växer och för att nyttjas och slitas på när det vanliga gräset inte orkar med.
Jag unnar Boren en konstgräsplan i anslutning till nya klubbhuset, men det ska vara på en sidoplan som komplement. Det kommer hur som helst att vara till enorm utveckling för många.
Vad jag förstår har inte Boren diskuterat frågan själv ännu. Det är mer spontan glädje över att kommunen vill prioritera Boren som plats. "Bästa nyheten på länge", enligt kanslichefen Marcus Egnell. Dock hör jag att den gamla grusplanen, som det växer ogräs på, är ett alternativ. Det vore det bästa. Då får Boren sina bättre träningsmöjligheter, samtidigt som man behåller skönheten.
Att kommunen har en konkret vilja att satsa på idrottsanläggningar tror jag blir bra för hela Motalafotbollen. Det har stört relationerna att alla klubbar ska skava på samma plats på vintern, på IP. Vad jag förstår är det meningen att framåt även lägga ny matta på IP:s C-plan. Det vill Mipab i alla fall, och om även Borensberg får sitt och LSW får nya omklädningsrum på Mossen så blir det mer nöjdhet i varje del av kommunen. Det blir mer positivitet och då större chans till bra samarbeten.
Vi ska komma ihåg att Motala aldrig får ett lag i superettan utan det som händer på platser som Mossen och Borens IP. Något damlag i ettan blir det heller inte om inte olika klubbar hjälps åt.
Om Alliansens vilja, som nästa vecka ska diskuteras på bildningsnämnden, blir verklighet så är det inte bara en satsning på bredd. Det är också i förlängningen en satsning uppåt.
När det gäller anläggningar i stort måste man se bortom 50-skyltarna. Kan det åkas mellan Hjulsbro och Malmslätt i Linköping för en vardagsträning så ser jag definitivt Motala, Borensberg och Vadstena, och även Skänninge och Mjölby, som samma "stad". Med det perspektivet har vi alla nära till mycket, även till Borens IP.