– Det var gåshud att se honom gråta, säger Motalakillen.
40-årspresenten från i fjol var planerad sedan länge. En långhelg i Milano gavs från kompisarna Nicklas Helander, Markus Pekkarinen och Mickael Stendahl som alla tre också följde med.
De hade biljett till AC Milans säsongsavslutning mot Hellas Verona, men hade tidigare ingen aning om vad det skulle innebära.
– Men vi har förstått under våren vad som skulle kunna hända, säger Carl Schnell, själv tidigare spelare i Borens IK.
Ingen visste något nu i helgen heller, men Schnell beskriver en galen stämning redan före matchstart. Sedan varvades bilder på Zlatan inne på arenan och Milanfansen körde sitt klassiska tifo "Godbye".
Det här var på väg att bli avslutningen på en av svensk idrotts största karriärer.
– Det byggdes upp för någonting. Sedan efter matchen var 80 procent av publiken kvar och alla lagkamrater kom ut igen iförda Zlatans tröja. Det spelades upp ännu fler höjdpunkter och sedan kom han ut på röda mattan själv och man såg hur han grät. Det gjorde han redan under matchen. Han sade något på italienska man inte förstod. Men det var gåshud. Vad jag förstår berättade han sedan nyheten på presskonferensen efteråt, säger Carl Schnell om det minne för livet som han och hans kompisar fick.
Ditt största minne av Zlatan?
– I början där när han kom fram i Malmö. Det kom fram en kille med annorlunda stil som man lade märke till. Sen gick han från klarhet till klarhet.
Ditt favoritmål?
– Det mot England i landslaget, eller målet för Ajax.