Erik Moberg står lutad mot väggen vid entrén till Behrn arena när jag kommer. Leende sträcker han fram näven och hälsar.
– Ska vi ta det här eller ska vi gå hem till mig? säger han när vi klarat av bilden inne på den nästan folktomma arenan. Förutom några arbetare som håller på att sätta upp årets reklamskyltar så är vi ensamma inne på plastgräset. Efter att ha enats om att sjunka ner i en soffa med en kopp kaffe är trevligare än de flesta omklädningsrum så lämnar vi Behrn arena och vandrar mot Mobergs hem.
Det blir en kort promenad. För han bor så nära arenan att han utan problem skulle hinna hem i halvtidspauserna om han ville. Ja, en klassisk rensning skulle kunna dimpa ner precis utanför hans port.
– Det är jäkligt skönt att bo så nära. Nu tar det ju bara någon minut att gå till träningarna. Det är lite skillnad mot när jag spelade i Åtvid. Då hade jag ju fyra mil att åka varje gång. Även om det gick rätt fort när vi var ett gäng som åkte ihop och snackade på vägen så tog det ju en del tid varje dag, säger han och öppnar dörren till sitt och sambon Marias hem.
Och den som trodde att väggarna hemma hos en allsvensk fotbollsspelare är täckta med matchbilder får vi göra besvikna. När vi slagit oss ner i soffan konstaterar jag att det inte finns en pryl som antyder att någon av de som bor här livnär sig som mittback i Örebro SK.
– Nej, det gör det nog inte. Det är Maria som fixar med inredningen, säger Moberg med ett litet leende när han serverat kaffet och tittat sig omkring.
Men sedan ett drygt år så är det just det han gör. För det var inför förra säsongen som han efter sex säsonger lämnade ÅFF och skrev på för den allsvenska nykomlingen ÖSK.
Och det blev en debutsäsong som gör att förväntningarna på laget den här säsongen är stora. För efter att laget i början av augusti var nere och slogs i bottenträsket kom en höst som gav både eko i Fotbollssverige och en rejäl skjuts uppåt i tabellen. Under hösten förlorade ÖSK bara två matcher och när den sista omgången blåstes av så hade ÖSK klättrat till sjätte plats i tabellen.
Förklaringen? Snabba spelvändningar så fort de fick chansen och en speedkula i form av AlhassanKamara längst fram med en pånyttfödd Marcus Pode vid sin sida. De båda stänkte tillsammans in 24 mål under säsongen.
– Det omställningsspelet vi hade då var grymt. Det gick riktigt fort och det är vår spelidé nu med. Vi ska vara aggressiva, vinna bollen och sen ska det gå fort. Nu har vi ju Crespo (Kamara) skadad och de vi har nu är inte lika snabba. Så vi får spela på ett litet annat sätt. Sen ska vi ju inte bara rusa framåt när vi vinner boll. Vi vill ju hålla i bollen och hålla den inom laget om det inte finns något läge. Men man skapar inte så många chanser på det sättet. Det är ju svårare att komma till lägen mot ett samlat försvar, säger Moberg och om den saken vet han det mesta.
För det är hans uppgift att se till att motståndarlagen inte får några chanser, eller i alla fall så få som möjligt. En uppgift som han menar att han liksom hela laget lyckats bra med under försäsongen. Inte minst då de slog Elfsborg i semifinalen av Svenska cupen. Där väntar nu IFK Göteborg i finalen den 17 maj.
– Vi har varit jäkligt kompakta. För mig personligen så tycker jag att det har gått helt ok. Jag har ju fått en ny mittbackskollega så jag har fått ta ett stort ansvar i defensiven, säger Moberg och konstaterar att förtroende från tränarna är något som han fått genom hela sin karriär. Och att han hela tiden varit omgiven av ledare som trott på honom och givit honom förtroende är något som han menar är en förklaring till att han är där han är i dag.
– Det gäller att ha rätt omgivning om man ska lyckas. Det började ju redan när jag spelade i Zeros. Då hade jag ju Fredde (Fredrik Blomberg) och Daniel Andersson som tränare och då var man ju rätt ung och fick ändå ta stort ansvar. Jag tror ju inte att jag fick vara kapten när jag var 18 år för mina ledaregenskaper. Jag tror att det var mer för att ge mig en boost. Sen hade jag Nicko (Niklas Egnell) och (Göran) Ekh i Maif och de gav mig också stort förtroende. Och det var likadant i Åtvid och nu har det börjat likadant här. Men man får inte slå sig till ro för det för då är man illa ute, säger Moberg som nu laddar för den allsvenska premiären i morgon.
Då ställs han och ÖSK mot IFK Norrköping på Nya parken i Norrköping. IFK var för övrigt ett av de lag som ÖSK fick se sig besegrade av under höstsäsongen.
– Då gjorde vi ingen vidare match men det är historia nu. Det ska bli jäkligt kul, det är ju det här som man tränar för hela vintern. Det kommer nog bli mycket publik, jag vet att våra fans har laddat upp rejält, säger Moberg samtidigt som sambon Maria kliver in genom dörren.
Med sig har hon den "boll" som den allsvenska premiären till trots är den viktigaste i båda deras liv. Och den som gör att hur säsongen än går så kommer Moberg alltid minnas säsongen 2015.
För paret väntar sitt första barn och det är inte lång tid kvar innan de är tre i familjen.
– Det är planerat att det ska komma den 18 april. Det ska bli riktigt kul. Det är ganska mycket större än fotboll. Bara man tänker på det, helt plötsligt ska man ha ansvar för någon annans liv, säger Moberg som vet det mesta som finns att veta om hur man förbereder sig för en fotbollsmatch. Att bli pappa för första gången är något helt annat.
– Hur förbereder man sig för det? Man får ta det steg för steg. Maria köpte en bok till mig i julklapp som var jäkligt bra. Den var skriven av en pappa på ett lättsamt sätt så den har jag läst. Men alla kompisar har barn så man är ju van med att småbarn omkring sig. Men det blir ju helt annorlunda att ha ett eget. Just nu är ju det enda jag kan göra att pusha och stötta Maria, säger Moberg och berättar att en i ÖSK:s ledarstab frågat om det inte är dags att han har Mobergs telefon under träningar och matcher i fall det skulle bli dags. För den fotbollsmatch finns inte som skulle få honom att missa förlossningen.
– Vi har ju Falkenberg borta i tredje omgången. Då är det ju rätt nära, jag måste nog kolla om jag ska åka med på den, säger Moberg som är säker på att livet, både på och utanför planen, snart kommer bli annorlunda.
– Jag tror det är som alla som har barn säger. När man kommer hem så spelar det ingen roll hur det har gått. Fast har man förlorat så kommer man väl ändå ligga vaken och fundera sen, säger han och skrattar.