Nu 2020 är Thomas Martinsson mest känd som anläggningschef på kommunen. Det är han som folk ringer och kontaktar när Motalas idrottsanläggningar inte fungerar. Eller förhoppningsvis kanske de kontaktar han och hans personal även när träningar och matcher varit bra och laget/idrottaren kunnat utvecklas ännu lite till.
Behöver man vara idrottskunnig i din roll eller är du bara en fastighetsskötare?
– Jag tycker absolut att man behöver kunna mycket om idrott. Jag har diskussioner med föreningarna som är i våra anläggningar hur verksamheten kan bedrivas. Jag vill gärna vara engagerad.
Hur tycker du att föreningarna sköter sig?
– Jag tycker att de jobbar väldigt bra. Det är kul att se. Men jag tycker också att tiderna inte utnyttjas som de ska, det är jag inte nöjd med. Jag tycker att det är för mycket instruktion på planen som lika gärna göras utanför. Man kan göra mycket föreberedelser och sånt innan man har själva hall-tiden.
Thomas Martinsson är gäst i veckans Sportsnack, den långa videointervjun på mvt.se. För den som inte vet det framkommer det där vilken idrottskille som han är och har varit. Framför allt är han en riktig legendar inom Maifs fotboll, genom många decennier.
Samtidigt som han är en äkta Vadstenapatriot, från den kända släkten Martinsson som bland andra innehåller en av Vadstenas största idrottare genom tiderna, farbrodern Örjan Martinsson. I släkten finns Mats Martinsson, bror, Anders Martinsson, Tony Martinsson och IFK Norrköpings storspelare Alexander Fransson.
– Min pappa hade fyra bröder och alla fem var väldigt idrottsintresserade, berättar Thomas.
Saknar du mötena mellan Vadstena och Motala i idrott? Derbyna blir färre!
– Ja, verkligen. Finns ju inte mycket kvar där. Jag saknar de riktigt heta derbyna i Motala också. De behövs, rivalitet piggar upp och gör saker bättre.
När Thomas var tolv år 1975 var Vadstena en del av Motala kommun. Delningen kom först 1980. 1975 kom han med i Motalas stadslag som hade vänortsutbyte med danska Korsör. Det var flera Maifkillar med i stadslaget och de kom han bra överens med. Därför bytte han till Maif och blev sedan kvar där egentligen hela livet.
Han var elitspelare, eller A-lagsspelare i alla fall, hela 1980-talet, A-lagsledare på 1990-talet, och ungdomstränare hela 2000-talet.
– Det var faktiskt i Vadstena jag gjorde A-lagsdebut i Maif, en sommarmatch mot Saab 1981. Jag var 17 år.
Hösten 1981 har han också sitt kanske största lokala fotbollsminne från. Maif var nere i fyran och mötte rivalen Zeros i seriefinal på Z-parken. 2 000 åskådare var det på den hajpade matchen. Maif vann med 2-0 och tog sig upp i division 3.
Några år senare, 1985, var det kvalmatch till nya division 2 mot Vederslöv/Dänningelanda. Maif vann med 2-1 och Martinsson nickade in segermålet. Det var starten på en stark era för Maif som 1989 var på tröskeln till allsvenskan. Martinsson var med i det berömda laget med Jonnie Efraimsson i spetsen.
Fem år efter det var Thomas Martinsson assisterande tränare i ett annat omtalat Maiflag, det med Jonas Lönn och Patrik Svensson som kvalade sig upp i ettan. Året var 1995.
Sedan var han ungdomsledare för P95-laget 2001-2010, en tid han ser tillbaka på med mycket stor glädje.
– Det var väldigt roligt att få jobba med 14-15-åringar, skulle jag gärna göra igen om det fanns tid.
Någon särskild som stack ut i laget?
– Jag kan nämna Henrik Törnqvist som nu spelar hockey i LHC. Han var bra i fotboll också.
Det skulle kunna skrivas en bok om Thomas Martinssons upplevelser, bara med Maif. På 1980-talet var han med och mötte Östtysklands landslag, åkte till USA på matchcamp och spelade på Barbados, mötte Charlton med Garth Crooks, och spelade mot både Torbjörn Nilsson och Tomas Brolin.
Med det bästa Maiflaget som han spelade med, 1988-1989, berättar han att det var ofta match på torsdagsträningen, med domare. A-laget mot B-laget med tränaren på läktaren. Där konkurrerades det om platserna.
– Vi spelade bra fotboll och hade en bred trupp. Vi var många Motalakillar i laget, men vi hade tre jugoslaver, två från Linköping och tre från Örebro. Det gjordes värvningar. Det går inte att bara värva en spelare och ha resten från Motala. Då kommer man ingenstans, menar Thomas Martinsson.
I Sportsnack berättar Martinsson om visionen, sin egen drömanläggning i Motala. Ett kluster av olika arenor med samlingspunkt i mitten där unga och äldre möts.