Därför är det glädjande att Maif och MAI, grannarna i var sin kommun med snabb både riksväg och järnväg mellan sig, nu annonserar ett samarbete. Till att börja med den här säsongen, men det skulle inte förvåna mig om det blir längre.
Uppgiften i år blir för Maif att hänga kvar i sitt svåra första år i ettan och för MAI att hänga kvar i sitt svåra andra år i tvåan. Med en utlåningslista, där forwarden Theo Forsman nu är först ut att gå till MAI och han tränar där från och med nästa vecka, ökar framför allt Mjölbys möjligheter att stanna på sin nivå. Även om det inte just nu är tänkt att MAI-spelare ska gå omvända vägen så gynnar också listan Maif när bänkspelare kan utvecklas i division 2-spel.
Det här är som jag ser det ett sätt att hålla de som får mindre speltid nöjda, vilket är ett av Maifs dilemman när det inte finns något reservlag i föreningen.
Maif kan å sin sida få hjälp med spelare uppifrån genom sitt samarbete med allsvenska Elfsborg där ivorianen Prince Isaac Kouamé kommit från. Jag vet att det också förts dialog med superettanklubben Örebro SK om en gemensam koll på spelare, som exempelvis Adam Bark.
Jag gillar alla dessa livlinor som Maif bygger upp, Motalaklubben blir en hub i sin bygds fotboll. Det blir ett centrum med vägar upp och ned. Jag vet som Mjölbyson också, och uppvuxen i MAI, att det inte är samma agg mot Maif i Mjölby som det kan finnas i småklubbarna i Motala. Lillebrorskomplex, visst, men inte den där avundsjukan. Jag har aldrig förstått missunnsamheten mot storebror som finns i Motalafotbollen, kanske beror det på att jag inte kommer från orten från början. Har liksom inte fått det med modersmjölken i någon stadsdel.
Det var rivalitet i tvåan i fjol mellan Maif och MAI, det minns vi. Särskilt när MAI krigade till sig två derbysegrar. Men i publikfesten på Vifolkavallen i augusti hände något som fick Maif att lyfta, efter den bittra förlusten. Maif såg MAI:s engagemang utanför planen med klack och supportrar och fick efter det även ihop det spelmässigt och hittade en vinnarväg.
Samtidigt är det roligt att se spelares vägar nedåt från Maif i Motala, till Boren i trean där Edon Silka och Adam Kosovic fått viktiga roller och där stora delar av startelvan är ex-Maifare. I LSW spelar ungdomar som Alvin Gamelius, Elliot Grahn och Vincent Ensio Magnusson roller.
Maif har positionerat sig som ett centrum i västra länets herrfotboll och det är ett viktigt kliv upp att ta, särskilt när Linköpings herrfotboll på toppen går på tomgång. Där kan Maif också bli lite storebror igen tillsammans med ÅFF, så som det var på 1990-talet.