– Ja, lite svider det i Zeroshjärtat. Man hade många duster mot Boren med P86-laget och det var ju alltid hatmatcher när man kom upp i seniorlaget och mötte Boren. Men jag tränar fortfarande Sigge (sonen) i Zeros så jag får ha dubbla roller.
Erik Moberg skrattar lite efter att vi inlett med att ta upp rivaliteten mellan de båda Motalaklubbarna.
Det grönvita Zeros och det blåröda Boren där han nu alltså kliver in som en i tränarstaben runt A-laget ihop med Aso Khawari, Martin Axén och Mikael Lindman.
– Vi får väl se om det är något för mig. Jag har ju ingen erfarenhet av att vara tränare på seniornivå. Nu får man i alla fall prova på det och det ska bli roligt. Det känns som en lagom nivå att börja på och Axén har ju byggt en bra grund, säger han innan han måste rusa iväg och ta hand om en kund på Motala padelcenter där han är platschef.
När han kommer tillbaka så utvecklar han vad han menar med att Martin Axén byggt en bra grund.
– De har fått in bra träning och bra träningsnärvaro och killarna vill ju något. Jag gillar när spelarna är motiverade och vill något. Det vill man ha som tränare, då blir man själv motiverad att lägga ner lite extra jobb. Så det är professionellt för att vara på den nivån, säger han.
Om erfarenheten av att vara tränare är något begränsad så har han desto mer vetskap om vad det innebär att träna på elitnivå. Tolv säsonger på elitnivå hann det bli innan en knäskada satte stopp för karriären.
Är det någon tränare du haft som du inspireras extra av när du nu själv kliver in i den rollen?
– Jag har haft många bra genom åren. Men Alexander Axén och Axel Kjäll som jag hade i Örebro är i en klass för sig. De var jäkligt duktiga tränare men framför allt så ser de människan. Mår man inte bra utanför plan så har du svårt att prestera på den också. Så de båda har man lärt sig mycket av, säger Moberg.
Var det givet att tacka ja när Boren ställde frågan?
– Jag pratade mycket med Kjell (Augustsson) och från början ville de ha med mig mer. Men det går inte. Jag har tre små barn och jobbar kvällar ibland. Jag har alltid varit sugen men den ska passas in med familjen också. Sen pratade jag mycket med Axén också, vi är ju kompisar. Så nu ska jag vara med en gång i veckan så får vi se om det är något för mig, säger han innan återigen måste rusa iväg.
När han slagit sig ner i fåtöljen igen så fortsätter han:
– Boren har något bra på gång. De har bra organisation, bra faciliteter och nu ska de snart få konstgräs också. De är den klubb i stan som är mest på frammarsch.
Hur många matcher såg du med laget i år?
– Jag har inte sett en match så jag har dålig koll på spelarna. Men Axén har stenkoll. Det finns få som är så seriösa som han är på den här nivån. Och nu är vi en kvartett med olika personligheter som ska hjälpas åt så jag tror det kan bli riktigt bra.
Direkt efter att Moberg ådrog sig sin knäskada så hade han som mål att komma tillbaka och fortsätta sin spelarkarriär i ytterligare någon säsong.
Men att det skulle bli någon comeback som spelare menar han inte är troligt.
– Nu säger min läkaren att jag kommer bli helt bra och skulle kunna spela igen. Men jag skulle ångra mig livet ut om jag blev skadad igen och padel är för kul för att riskera det. Dessutom fyller jag 35 nästa år och jag vill inte stå i vägen för de unga mittbackarna i Boren, säger han.