LÄS MER: LFC-tränaren: "Känns jättekonstigt"
LÄS MER: Så ska LFC locka storpublik
19-åringen ler efter avklarad träning på Linköping arena.
På måndagskvällen väntar allsvensk våravslutning och tidig seriefinal mot Rosengård – och så direkt hem till Oslo för att på allvar starta uppladdningen inför något ännu mycket större.
VM i Frankrike.
Det var sommaren 2017 som hon slog igenom och noterades för ett genombrott som hämtat ur gamla tiders Buster. Ett år tidigare spelade Oslotjejen i division 1, nu gjorde hon debut i A-landslaget, fick chansen från start i EM och skrev proffskontrakt med svenska topplaget Linköpings FC.
Det var mycket att ta in på en och samma gång för en ung tjej.
Frida skrattar vid minnet och säger:
– Möjligheten att flytta till LFC dök upp, jag pratade lite med Martin och Anders (Sjögren och Jacobsson) och det kändes bra att Minde (Kristine) redan var här. Men jag tror ändå inte riktigt att jag fattade vad jag gjorde. Det var många som tyckte mycket och många som tyckte att jag var för ung.
– Jag är glad att jag gjorde det, men inget att hymla om att det varit tuffa stunder. Bara det att vänja sig vid att bo själv, långt från tryggheten med familj och vänner. Du hör så mycket om att det är coolt att vara fotbollsproffs, att allt är så lätt och att livet bara ler, men sedan förstår du att det kommer svårare perioder också, säger Frida Leonhardsen Maanum.
Bollen är, och har nästan alltid varit, hennes käraste leksak. Det märktes tydligt i lördags. När träningen var avslutad och spelarna fick lite egentid för diskussioner och valfria aktiviteter släppte inte 19-åringen bollen.
Höll i den. Duttade med den. Jonglerade med den på huvudet.
– Mamma är också tokig i fotboll. Hon kollar om och om igen på våra matcher och så pratar vi efteråt. Hon kommer med många bra tips på vad jag kan förbättra.
Som ännu yngre sysslade hon också med längdskidor (”det gör alla i Norge”), gymnastik och bandy (som målvakt!), men fotbollen har alltid varit nummer ett. Spelar hon inte själv så tittar hon gärna. Fast favoritlaget Manchester United har i ärlighetens namn inte varit så mycket att följa under våren.
Kontraktet med LFC går ut i höst och vad som händer efter det är det ingen som vet.
– Jag trivs väldigt bra här, men någon gång vill jag till en större klubb utomlands. Sedan får vi se när det blir. Jag har nog alltid varit ganska bra på att ta ett steg i taget, säger hon.
Men först väntar alltså VM där Norge har hamnat i en tuff grupp med Frankrike, Nigeria och Sydkorea.
– Frankrike blir favorit, men vi har tagit steg framåt senaste tiden. Det ska bli jättekul.
Vad lärde du dig av EM 2017 som du kan ta med till VM 2019?
– Mycket. Det är rätt mycket som är annorlunda nu. Då var jag överraskad över att ens ha blivit uttagen. Det var stort, jag fick starta i öppningsmatchen mot Nederländerna inför 25 000 åskådare. En häftig upplevelse.
– Jag tycker att jag utvecklats mycket sedan dess. Fått mer rutin, spelat betydligt fler matcher på högre nivå och blivit en mer vuxen spelare. Sedan har jag växt mycket mentalt utanför planen. Jag har skapat mig ett nytt liv här och även mött en del motgångar som jag har tagit mig igenom.
Som en av två defensiva mittfältare har Leonhardsen Maanum tagit ett allt större ansvar i LFC under våren och rollen i norska landslaget är något liknande. Till VM konkurrerar hon i första hand med Ingrid Engen och Vilde Böe Risa om två platser, men kommer garanterat att ges speltid.
Linköping är numera hemma, men de norska rötterna sitter djupt. För att fira nationaldagen i fredags bakade hon en tårta med norska flaggan och bjöd lagkompisarna på.
– 17 maj är en stor dag i Norge. Man får lära er svenskar det också, säger hon med ett leende på läpparna.