– Vi är öppna för det mesta, vi vill att föreningen ska blomstra, säger klubbens ordförande Torbjörn Jonzon.
Än så länge är föreningen uppbyggd av fotboll, gymnastik och bilbingon som drivs tillsammans med MAIF.
Tanken inför föreningens jubileum var att locka mer folk till matcherna. Den rådande situationen med coronaviruset har dock fått Torbjörn och Mikael Säberg, spelare i A-laget och medlem i styrelsen, att ändra sig.
— Vi kommer respektera de regler och rekommendationer som Folkhälsomyndigheten ger ut och istället försöka använda mer sociala medier för att uppdatera och nå ut hur det går för föreningen, berättar de.
Torbjörn berättar att de inte kommer inte gå ut och annonsera sina matcher, utan att de kommer ligga lågt och hålla de inom föreningen.
I samband med jubileet vill de också ge föreningen en extra knuff mot samhörighet, något som de båda tror skulle vara en långvarig investering då det skulle kunna få spelare att stanna i just Fornåsas idrottsförening.
– Vi vill inte ha så mycket ”vi och dem” utan få ihop det till ett, förklarar Torbjörn.
Mikael menar att en idé skulle kunna vara att några från A-laget träffar och pratar med pojklagen för att de ska känna sig trygga med varandra.
– Jag tänker ju att jag ska spela med dem om några år, säger han.
Varför är det viktigt för er att Fornåsa IF hålls levande?
– Jag tror det skulle bidra till ökad gemenskap, säger Torbjörn.
Han tror även att Fornåsa skulle bli en attraktivare plats att bo på.
Redan den 15 december 1930 skapades Fornåsa IF och fortfarande 90 år senare lever föreningen vidare. Axel Larsson, kallad "Idrottens fader i Fornåsa", var ordförande vid nybildningen och satt kvar ända in på 50-talet.
– Vi vill ha ett levande samhälle med ett berikande samhällsliv. Det kan vara annat än fotboll om någon vill starta upp något inom föreningens väggar, fortsätter Torbjörn.
Han berättar att Fornåsa IF är en väldigt välmående och stabil förening. Ibland gör de saker som både ger en inkomst till föreningen och som ökar på sammanhållningen.
– Vi var till exempel på plats vid Minivättern, det var kul, fyller Micke i.
Han ler.
– Det blir inte så att man känner att "åh nej, måste vi göra det här?", utan vi gör det för sammanhållningen, fortsätter han.
Och visst är det tydligt att de har en stark och stabil gemenskap. Det skojas och skrattas mycket i klubblokalen och stämningen är lättsam.