Det kan bli ganska jämnt i den lokala statusligan under vintersäsongen. Konkurrensen är kanske sådär när Västers BTK inte är i högsta serien, Vadstena HF tackat nej till division 2 i damhandbollen, IFK Motalas bandy börjar om i division 1, och Solfjäderstadens IBK finns på distriktsnivå med båda sina A-lag. Futsalen har också gått lite i stå med bara MFK kvar på scenen.
Racet om uppmärksamheten känns ganska öppen och många likvärdiga lokala lag slåss om platsen högst upp.
För min del har jag en extra känsla just nu för Motala AIF:s herrhockey som jag tycker ser hetast ut inför det som ska hända 2024/2025 i Motala och Vadstena.
Jag minns IFK Motalas bandy i mitten av 1990-talet som då plockade hem förlorade söner som Thomas Påhlsson från Sandviken, Stefan Ekberg från Lidköping och Patrick Sandell från Vetlanda. Det var en dubbelkraft i värvningarna när det både fanns klass och lokal förankring i spelarna. På det följde också några framgångsrika år för IFK med spel i semifinaler flera år.
Det känns något liknande som Maifhockeyn gör nu när Victor Johnson kommer från Tranås, David Bremer anländer från Mjölby och som jag antar kommer betyda att Marcus Schelin också ger klartecken för en fortsättning.
På det kan vi räkna in Patric Juel och Jimmy Bothén som kör på. Plus en lagkapten kvar i Jesper Nilsson.
Det känns som att Maif i vinter kommer att ha ögon på sig från en större bygd än bara Motala.
Maifs ishockey har haft några tunga år i trean, där botten nåddes det året laget inte ens kom till spel i alltrean. Då dog intresset en smula, något som tagit en stund att få tillbaka.
Men något förankrat har byggts steg för steg och det var häftigt att följa laget som följde med Vita Hästen till tvåan. Maif hade flax med lottning till kvalet, men det lyste om det lag som vann gruppen och fick jubla i grupp efter segern i Vårgårda.
Jag tror att det är fler än jag som kommer att vara nyfikna på Maifs återkomst i division 2, som jag tror inte bara är ett tillfälligt lyft utan som kan hålla i sig.
***
Slutligen fotboll: Trots svag högstanivå i både dam och herr tillhör jag dem som ofta pratar bra om Motalafotbollen. Fem stadsklubbar med var sin arena talar för en bra framtid. När nu Johannes Utay anställts på heltid i LSW IF är det tre föreningar som nu också har en heltidsanställd klubbchef. Det tycker jag också borgar för att det kan byggas något riktigt bra i den största sporten framåt.