Sagt och gjort.
Han blev domare.
Lennart tillhörde inte precis den typiske deltagaren på ÖFF:s domarkurs i våras. De flesta är unga, kanske runt 16-17 år, någon enstaka runt 20.
Lennart är 45. Han är överläkare på hjärtkliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping, har aldrig haft en ledarroll inom fotboll och har inga egna barn som spelar.
– Men jag har spelat fotboll själv sen jag var liten, berättar han.
Han berättar att kärleken till sporten gjorde att han helt plötsligt bestämde sig för att bli fotbollsdomare. Och den stora anledningen var som sagt mediers rapportering om att det blivit allt tuffare för unga, nya domare inom fotbollen.
– Jag såg att domare blivit hotade och att matcher riskerade att ställas in för att det inte fanns tillräckligt med domare i många distrikt. Då kände jag att så här kan det inte få vara. Det är helt orimligt att barn och ungdomar inte ska få spela fotboll för att det är för få domare. Och det kan inte få vara så att de som blir domare blir bortskrämda för att de blir hotade. Det är absolut inte okej.
– Jag är inte den som ställer mig upp och demonstrerar när jag inte är nöjd med saker och ting, men det här kan nog falla inom ramen för en liten protest från min sida. Någon gång får ta man ta steget fullt ut och aktivt försöka bidra till att det blir bättre. Jag inser att man kan få skit från både föräldrar, spelare och ledare, men någon måste döma matchen och jag ska göra så gott jag kan. Det är bättre att de skäller på mig som är 45 än en tjej eller kille som är 14-15.
"Dubbelt så gammal"
Hans egna karriär inleddes i IF Hallby i Jönköping som liten och slutade i LBK Gottfridsberg för bara några år sedan.
– Jag hade ett par idrottsglasögon som gick sönder i en duell i en match. Då kände jag att det var dags att sluta, jag hade ju ändå fyllt 40 och var dubbelt så gammal som alla andra i laget, säger han och skrattar.
– Jag hade absolut inte planerat att efter jag slutat ge mig på en karriär som domare och har inte de planerna nu heller. Det var rätt så kul på kursen, för det var flera stycken som berättade att de ville göra karriär och bli en ny Jonas Eriksson. De tankarna och ambitionerna har absolut inte jag, jag dömer de matcher som domarklubben vill att jag ska döma.
Det är inte särskilt vanligt att lite äldre män eller kvinnor startar upp som domare. För få tar tag i pipan och drar på sig domartröjan när de slutat sin egen spelarkarriär.
Och trots att Lennart bara dömt några matcher så märker han redan tydligt att han har stor nytta av sin livserfarenhet och faktiskt också sin yrkesroll.
– Det finns vissa likheter mellan mitt jobb och att vara domare. På planen är du matchledare, här på sjukhuset krävs någon som leder arbetet. Man är tvungen att fatta tuffa beslut, ibland väldigt snabba beslut där man inte alltid har alla förutsättningar.
En del protester
– Sen är det samma sak med integritet och professionalitet. Vi förväntas göra rättvisa bedömningar både här och som domare och ibland är man inte överens med den man har på andra sidan. Då gäller det att kunna bemöta den personen och förklara bedömningen bakom det beslut man tagit.
Hur har matcherna gått?
– Det har varit kul och jag tycker det gått ganska bra. Visst har det varit lite protester från spelare då och då, men då har jag kallat till mig dem och förklarat hur jag sett på saken och att det är min bedömning som gäller. Och det har de köpt. Överhuvudtaget har spelare och ledare uppfört sig bra.
– Men det absolut svåraste när man dömer själv är ju offsiden. Den är i princip omöjlig att få rätt.
Vad tycker du om de händelser du läst om?
– Det är bedrövligt. Här har föreningarna ett väldigt stort ansvar. Det går inte att skylla på att klimatet i samhället blivit tuffare. Har jag en fotbollsförening och spelare i min förening bedriver våld eller hot mot andra då är det mitt problem. Det går inte att skylla ifrån sig och säga ”suck, det är så här det ser ut”. Man kan aldrig påstå att man inte har något ansvar, då måste man vara tillräckligt stark som ledare att förklara att man inte accepterar ett visst beteende och säga tack och hej till de som inte sköter sig.
Hur tror du att du skulle reagera om det hände något på plan eller runt den?
– Jag vet inte det. I sjukvården tränar vi oss väldigt mycket på olika situationer som kan uppstå, då ska man ha en plan för det. Inom fotbollen finns så många olika aktörer och därför också så många olika variabler så jag vill påstå att det är svårare att vara förberedd på samma sätt. Jag brukar prata mycket med ledarna innan matchen för att skapa mig ett förtroende och skulle det ske något så litar jag faktiskt på att de skulle agera för att hjälpa mig.
– Jag känner ingen rädsla för att det ska hända och tror att jag skulle kunna reda ut det, samtidigt har jag stor respekt för de som varit med om olustiga saker och därför slutar som domare. Det är stor skillnad att vara 16 eller 45 år och utsättas för något.