Maif förekom ofta på kolorerade foton i legendariska Rekord-Magasinet under 1950-talet. Här ses laget som via kvalet mot Örgryte 1957 tog sig till Allsvenskan. På bilden syns: Sten Arne Lorin, Gösta Löfgren, Ola Elf, Sören Nilsson, Lennart Hemming, Arne Fransson, Björn Jansson, Stig Elofsson, Egon Bengtsson, Bert Johansson och Rolf Ullván.
Det kom några presenter till Maif-kansliet. En gul fotboll av snitt som det spelades med förr – utan snörning, dock – och ett diplom med en lyrisk text om vad klubbarna, i stort och smått, bidragit med för att göra Allsvenskan till vad den är. Det är nu 66 år sedan Maif låg i högsta serien, men ligan hade inte glömt.
Vi lånade med oss grejerna och åkte hem till Sten Arne Lorin för ett eget litet firande över kaffe och wienerbröd. ”Putte”, som han är mest känd som i fotbollssammanhang, var yngst (19 år) i det lag som i två matcher besegrade Örgryte IS i kvalet till Allsvenskan våren 1957.
– Som det utvecklade sig var det kämpigare för oss att vinna vår jämna division II-serie än att klara kvalet, säger han om Maif:s totalt åtta mål på ÖIS – vinst med 4-3 i Göteborg och 4-0 i returen i Motala.
Själv gjorde han tre av målen och lika många kom från Sören Nilsson som vid samtliga tillfällen använde huvudet och fick heta ”Guldpannan” i tidningarna.
– Det var lite oväntat. Vi båda var ju yttrar, men Örgryte hade väl mer uppmärksamhet på vår innertrio med Gösta Löfgren som speluppläggare, analyserar Sten Arne.
Ett av hans mål var spektakulärt. 2-0 hemma mot ÖIS kom på ett misslyckat inlägg från en då fotskadad Lorin. Dock seglade bollen tjusigt in i bortre krysset. Målet fångades på bild och dominerade dagen därpå en helsida i Expressen. ”Putte” gjorde ytterligare ett mål i matchen och allt råkade dessutom ske på hans 19-årsdag. Vilket förstås också gav rubriker i kvällspressen.
För kvällspressen hade "Putte" Lorins insatser mot ÖIS hemma allt. Halvskadad gjorde han två mål, varav det ena var ett misslyckat inlägg som letade sig in i krysset. Dessutom fyllde han 19 år den dagen. Helsida ur Expressen.
ÖIS mönstrade på den tiden unga talanger som Agne Simonsson och Rune Börjesson, understödda av ex-proffset Gunnar Gren. Men Maif hade kring strategen och landslagsmeriterade Gösta Löfgren i skymundan skaffat sig en nog så slagkraftig elva. Bland flera lyckade nyförvärv märktes också Torsten Lindberg, tidigare landslagsmålvakt, nu skicklig och nytänkande tränare. Resultaten visade sedan tydligt att Maif var bättre rustade.
I Göteborg blev det visserligen nervigt på slutet sedan hemmalaget tagit upp 0-4 till 3-4. Men enligt ”Putte” Lorin berodde det mest på en olycklig tillfällighet:
– Vår centerhalv Lennart Hemming blev skadad och fick ”linka ytter”. Vi fick möblera om i försvaret och prövade två alternativ innan det fungerade någorlunda.
ÖIS legendar och inner Gunnar Gren och Maif:s centerhalv Lennart Hemming hälsar artigt på varandra inför den första kvalmatchen lagen emellan på försommaren 1957. Sigvard Hellström dömde.
Det fanns anledning att frukta Gunnar Grens dirigentskap. Lindbergs motdrag blev att låta Maif:s slitstarke ytterhalv Rolf Ullván ägna sig mer åt anfallsspel och därmed trycka tillbaka ÖIS-innern i banan.
–Och Gren (då 36 år, vår anm) var samtidigt lite av en skugga av sitt forna jag, minns ”Putte”.
Göteborgsmatchen spelades inför 30 439 åskådare på Gamla Ullevi. I Motala kom 12 863 till Idrottsparken, ett publikrekord än idag. I tvåan hade Lorin som mest spelat inför några få tusen. Det här var något helt annat. Ja, hur kändes det?
– Jag tänkte inte så mycket på det, även om det var lite svårt att höra varandra. Pressen hade räknat ut oss på förhand och det gav tändvätska. Man var laddad och fullt fokuserad på uppgiften.
Maif:s speluppläggare Gösta Löfgren hyllas efter 4-0 hemma mot Örgryte. Nu väntar Allsvenskan till hösten. Tyvärr får nykomlingarna inleda utan "Lövet", vilket i hög grad bidrar till att laget sedermera åker ur.
Efter kvalet i juni 1957 blev det allsvenskt spel till hösten. Spelprogrammet skulle läggas om från brutet till helt kalenderår. I övergången fick det därför bli en ”Maratonallsvenska” med spel över tre terminer och totalt 33 matcher för lagen.
För att göra en lång historia kort: nykomlingen från Motala åkte ur, hamnade sist på 19 poäng, sex vunna matcher, sju oavgjorda.
–Gösta Löfgren var skadad i början och det gav en dålig start. Hade han fått vara hel, hade det gått bättre. Så viktig var han för laget, både på och utanför plan. Uppmuntrande och inspirerande för oss yngre. När han kom tillbaka blev det ändå rörigt. Det värvades ju också mellan säsongerna och hur laget skulle organiseras omprövades ständigt, säger Sten Arne Lorin.
Sten Arne Lorin, en av Maif:s skyttekungar i kvalet mot Örgryte. Bollen och diplomet är Svensk Elitfotbolls minnesgåvor till Maif för den allsvenska säsongen 1957/58.
För egen del blev det nio matcher i Allsvenskan. ”Putte” säger sig inte vara lagd åt att vilja stå i centrum, vilket också livskamraten Maiken, intygar.
–Men om någon frågar så är det kul att få berätta, återtar han. Det här är ju fantastiska minnen som man alltid bär med sig. Alla kända spelare man mött, flera av dem landslagsmän ...
Ja, det här var inte elitfotboll och konkurrens i vilken tid som helst. 1958 har ju Sverige faktiskt världens näst bästa landslag.
Sten Arne Lorin i A-lagsdebuten som junior 1956 i division II-match mot Gunnarstorp. "Det kom utan förvarning, plötsligt var jag uttagen", minns "Putte".
Sten Arne Lorin lämnar Maif som division II-spelare 1962. Han värvas till uppåtgående IF Saab i Linköping och får faktiskt vara med om ett allsvenskt kval till. Men i en fyralagsserie med bland andra Hammarby blir det platt fall.
För att ta till en sportklyscha blev han efter fotbollskarriären alltjämt ”lädret” trogen. Etablerade sig som företagare inom möbelbranschen och utvecklade där även metoder för skötsel av skinnmöbler. En verksamhet som ledde till att paret Lorin tillbringade några år i USA. Efter Motalatiden har man annars bott i Linköping, Göteborg och Malmö.
"Fantastiska minnen att bära med sig", säger Sten Arne Lorin om perioden med kval och allsvenskt spel för Motala AIF. Fotbollsarriären är noga dokumenterad via foton och tidningsklipp.
Efter närmare 60 år är Lorins, båda nu 80 plus, tillbaka i Motala och i ett trevligt radhus i Bråstorp. Sten Arne såg några av Maif:s matcher i ettan ifjol och konstaterar, via tidningsrapporteringen, att utvecklingen sedan dess varit ”tråkig”. Han funderar kring det även i ett lite vidare perspektiv:
–Vet inte om det har att göra med att Motala verkar ha stagnerat som ort. När man, som vi, kommer utifrån är det tyvärr det intrycket man får ...