När jag vaknade i morse hade jag bara en tanke i huvudet. "Håll koll på Stina idag". Vanligtvis när jag tittar på svenska landslaget i mästerskapsmatcher brukar det ju vara laget som är i fokus. Men som lokalreporter på Motala Vadstena Tidning var så klart Vadstenatjejen Stina Blackstenius i fokus när jag bänkade mig framför OS-premiären.
Elva mål och sex assist har hon gjort på de inledande tolv matcherna i Damallsvenskan. Ett smått otroligt facit. Stina Blackstenius har sett snabb, stark, fokuserad och klinisk ut. Hon har även visat upp ett kombinationsspel som kanske har saknats lite tidigare. Allting har klaffat. Därmed var förväntningarna höga på Sveriges anfallare inför OS.
Som hon motsvarade dem. Stina Blackstenius var het från start mot regerande världsmästaren USA, precis som hela laget. Sverige öste på framåt, som om det var en blåbärsnation de mötte. Efter 25 minuter gav det utdelning. Anfallaren från Vadstena tajmade sin löpning perfekt och nickade dit 1-0 till Sverige.
Hon hade fler chanser, men fick nöja sig med att bli tvåmålskytt den här gången, efter att ha lättat in en stolpretur till 2-0.
Stina Blackstenius var nästan lika dominant i konkurrensen som för lite mer än tio år sedan, när jag såg henne spela mot mina äldre systrar på idrottsplatser i Motala och Vadstena. Nu var det världsettan USA som stod för motståndet, på ett OS.
Men det var inte bara hon som imponerade. Sverige stod för en uppvisning, där de skapade mängder av chanser och bjöd på härlig anfallsfotboll. Kanske kan det räcka lika långt som i Rio för fem år sedan - eller längre.
Då blev det silver, och Stina Blackstenius som då var 20 år gammal gjorde två mål i turneringen. Nu har hon gjort två mål efter bara en match, och frågan är om hon inte är i sitt livs form.
När Lotta Schelin var som bäst hade Sverige en komplett anfallare i världsklass. Sedan dess har flera spelare turats om i anfallet, men ingen har riktigt nått upp till samma nivå. Något har saknats. Nu är Stina Blackstenius där, och kanske är hennes fina form skillnaden mellan ett brons, som i VM 2019, och något ännu bättre.
På lördag är det dags igen. Sverige ska möta Australien. Och jag har en stark känsla av att de australienska spelarna kommer vakna upp med exakt samma tanke som jag: "Håll koll på Stina idag".