Östergötlands största fotbollsförening är en pigg 90-åring från södra Norrköping som mer eller mindre berör hela stadsdelen Smedby.
Det blir lätt så med 1 300 medlemmar, varav 800 aktiva spelare och omkring 150 ledare fördelat på 50 lag.
– Hjulsbro är nog näst störst i länet men vi hade faktiskt ännu fler spelare för några år sedan, påpekar klubbchefen Niclas Fredriksson.
Vill ni bli större hela tiden? 1 000 spelare skulle väl vara en häftig målbild?
– Det är inte det viktigaste och inget vi har som uttalat mål heller. Det är nog viktigare att försöka ha en bra verksamhet för de som är här. Men det ena leder till det andra. Om vi kan erbjuda en bra verksamhet växer vi som klubb också.
Är det svårt att få ledare?
– Det är inte lätt men det går ändå hyfsat. Det finns nog klubbar som har det jobbigare.
Smedbys bollekskola är för de allra yngsta. Från och med sju års ålder är det organiserade tjej- och killag. Flytten till Mirum Arena med två fullstora konstgräsplaner omgivet av flera naturgräsplaner känns som ovärderligt för en så här stor fotbollsklubb.
– Ja, det betydde jättemycket. Förut fick vi hyra in oss på massa andra ytor men när man tänker tillbaka på det känns det som en otrolig skillnad. Nu kan i princip alla träna på samma ställe. Det skapar ju en annan klubbkänsla också när man träffar alla och hejar på varandra, säger Niclas Fredriksson.
Den 45-årige klubbchefen har själv en lång och framgångsrik fotbollskarriär som både började och slutade i just Smedby AIS. Där emellan blev det spel i Sylvia, Gais och IFK Norrköping.
– Jag kom tillbaka till Smedby 2004 det året vi fyllde 75 och jag hade det tröjnumret också. Då började jag även jobba i klubben. Jag slutade som spelare 2011. Sista matchen var 0–7 mot Eskilstuna när vi åkte ur tvåan, berättar han med ett skratt.
Klubbchef i Smedby AIS innebär det mesta och Fredrikssons beskrivning inrymmer i stort sett allt som berör en fotbollsklubb.
– Ja, det är ”svårspecat”. Allt som har med en förening att göra egentligen. Ekonomin, fördela planer, allt kring träning och matcher...
Han glömde räkna upp cupgeneral. Sommarens Jönsbergska Cup för de yngsta och futsalturneringen Ica-cupen för seniorer och juniorer har blivit något av Smedbys flaggskepp genom åren.
– Så är det. Jönsbergska blir 40:e året nu och Ica-cupen senast var 36:e gången. Det betyder en del för våra inkomster men det är nog minst lika mycket som varumärke och goodwill för oss, konstaterar Niclas Fredriksson.
Hur ska ni fira att ni fyller 90 år?
– Det är inte bestämt än men det kommer bli någon form av tillställning framåt hösten. 3 oktober är det officiella datumet. Jag tänker mig nog att vi i alla fall ska försöka samla alla spelare på en bild inne på arenan, precis som vi gjorde på gamla IP när vi fyllde 75 år.
Mirum Arena en tisdagskväll i mitten av maj är ett myller av folk, bollar, skratt, dribblingar och snedsparkar.
När Sporten gör ett nedslag mitt i Smedbys bubblande verksamhet står Fredrikssons kollega, verksamhetschefen Ulf Rann, praktiskt nog vid en av planerna och kan peka ut de olika träningsgrupperna. P06, P09, F07 och P11 utanför arenan och innanför stängslet herrlaget och P04.
P06:orna kör internmatch med tydliga instruktioner från sidlinjen:
– Grabbar, börja bakifrån så ni får fart. Nu står ni för långt fram, ropar Anders Kalmerlo, en av lagets sex tränare, när det blir blir hörna.
Det tre år yngre P09-laget kör i mindre grupper. Det är små mål, teknikövningar och utmaningar en mot en.
Dido Muslih och Ebbe Sand kommer loss ett par minuter för en intervju mitt under träningen.
Båda har spelat fotboll sedan de var riktigt små och nu tillhör de olika lag i den stora 09-gruppen med omkring 70 spelare.
– Det är första året som vi kör sjumanna, berättar Dodi som är back.
Seriepremiären gick bra.
– Det var faktiskt här mot Lindö. Vi vann med 8–2, berättar han och pekar på planen.
Hur är det att vara i Smedby?
– Det är bra. Man är vänner med alla i laget typ.
Dock bor han i Klockaretorpet i andra änden av stan.
– Min pappa skjutsar mig och min storebror. Han är 15 år och kör inne på plan B nu, säger Dodi.
Ebbe kommer från Hageby och har lite närmare till träningen. Och – han är forward.
– Jag började spela fotboll hemma när jag var typ tre år. Sen kom jag till Smedby när jag var fem, berättar han.
Vad får man göra i bolleken då?
– Köra småmatcher, massa lekar och sånt.
Ebbes premiär slutade med 6–4-vinst mot IFK Norrköping.
Hur många mål gjorde du?
– Noll (skratt).
– Det var Adam (Gundlegård) som räddade oss med tre mål, bryter Dodi in.
Ebbe berättar att han är bra på att skjuta, dribbla och springa.
– Men jag tränar på att trixa med bollen, säger han.
På planen intill är F07-laget indelat i tre olika grupper. Men allt stannar upp när nyopererade lagkompisen Elsa Kratz-Klint dyker med kryckor vid sidlinjen, för att vara med på kvällens lagfotografering.
Det blir kramar och mängder av frågor innan Elsa blir ensam på bänken igen.
En gammal knäskada har slutligen fått sin lösning.
– De fick gå in och operera bort ett kapselveck på insidan av knäet. Jag gjorde det i morse och det gör väldigt ont nu efteråt, säger Elsa som är målvakt.
Det är en smygande skada som hon har störts av i ett och ett halvt år, antingen orsakat av fotboll eller ridning.
– Jag tävlar för Hageby Ridklubb och det går jättebra. Jag rider på en häst som heter Lotta och kommer på placeringar varje gång.
Hur länge blir du borta från fotbollen?
– Det kan vara fyra till tolv veckor.
Hur är det att sitta vid sidan om och titta på?
– Det är lite tråkigt, konstaterar Elsa.
Detsamma tycker lagkompisen Alva Hellberg, som också är knäskadad men har dykt upp för fotograferingen.
– Jag har ett hopparknä och måste vila nu. Jag spelar tennis också och jag tror det kommer från det, med mycket start och stopp. Jag kände det första gången för ett år sedan men sen blev det bra så då körde jag på, berättar hon.
Hur känns det att inte kunna vara med och spela?
– Det är jobbigt. Jag går ju på idrottsskola också. Jag har inte kunnat träna på tre månader men jag har varit och kollat på matcher och så. Men i måndags fick jag höra att jag kunde börja springa lite igen.
Så du känner att du kanske är tillbaka snart?
– Ja, om tre veckor ska jag få börja köra fotboll igen, säger Alva.
Det blir en efterlängtad premiär att se fram emot för en av Smedbys 800 fotbollsspelare.
Den här texten finns med i vår Klacksparksbilaga. Läs hela bilagan som e-tidning här.