– Men jag är ingen frälsare, säger Emelie Franzén, som fyller 33 år i augusti.
Emelie Franzén, då Johnsson, har sedan hon träffade sin man Andreas, då Johansson, på beachfotbollsturneringen i Åhus varit en riktig injektion i Motalafotbollen.
Franzén kom från många allsvenska matcher i Kristianstad/Wä på sitt cv och har betytt mycket för Boren med sin rutin och kvalitet.
I fjol i division 2 var hon bäst i laget både framåt och bakåt och vann MVT-ligan när Boren tog sig upp i ettan.
Med i ettan har hon inte varit, eftersom Emelie i valborg födde familjens andra barn. Nu finns två söner, Olle och Bosse, hemma.
Efter en förlossning brukar det sägas att det ska vara tolv veckor innan man kan springa. Det har gått nio nu.
– Det där beror ju på hur tränad man är, säger Emelie som redan är nere på Borens IP och kör styrketräning. Ren fotbollsträning väntar hon lite till med.
Men förhoppningen är att hon ska kunna spela fotboll i höst. Antingen i division 1 eller i B-laget i trean.
– Det känns bra i kroppen och om det känns bra i höst så spelar jag, säger hon.
Spelar du nästa år?
– Det får vi se, jag tar ett år i taget. Fotboll är jätteroligt, men det måste fungera med familjen också och det gör det just nu.
Borens insats i ettan?
– Jag har sett alla matcher utom de bortamatcher som inte sänts. Senast mot P18 gjorde man en bra taktisk match, men har otur. En del förluster har varit rättvisa, men det har varit mycket stolpe ut. Tråkigt, säger Emelie Franzén.