– Det är det här man längtar efter hela året, säger tränaren Mikael Persson.
Efter en hel försäsong av träningar präglade av den isande kylan och snålblåsten som finns på idrottsparken i Motala har flicklaget fått flytta tillbaka till Borens IP.
Under fredagen sken solen på idrottsplatsen och tjejerna var laddade inför det som både var serie- och elvamannapremiären. Motståndare var Vadstena GIF stod.
– Att få komma ner hit och möta 16 taggade tjejer. De är så jäkla glada. Ibland lite för glada till och med, vi ska ju ändå spela match. Men det är de som gör att det är värt det, säger han.
Redan vid 15.30-hugget var Mikael Persson på plats i omklädningsrummet. Bollar till motståndare plockades fram, hörnflaggor ställdes ut. Därefter började tjejerna trilla in en efter en och en liten stund efter 16-hugget var laget samlat.
– Jag har varit jättenervös.Man är alltid nervös inför en match, tänker på om man ska göra något dåligt, säger Astrid Stoltz.
– Jag har haft praktik och där äter vi mellanmål, jag såg till att äta ordentligt på mellis så man laddade upp med energi inför matchen.
Klockan 17.30 drog matchen igång. Det var Vadstena som började matchen bäst och det tog inte lång tid innan laget hade tagit ledningen i matchen. Men Borentjejerna vaknade till liv och åt in sig i matchen men 0-1 till bortalaget stod i halvtid.
Det var knäpptyst i omklädningsrummet i pausen fram tills dess att tränaren Mikael tog till orda. Han röt i och bjöd laget på vad man brukar inom fotbollskretsar kalla för en klassisk hårttork. Han skällde helt sonika ut tjejerna och det fick effekt på laget som klev ut betydligt mer tända i den andra halvleken.
– Han slog med näven i bordet men jag tror inte att han vill skälla på oss egentligen men det är ju för att han vill vårt bästa. Sedan så blir man lite taggad också när man får skäll för man blir själv arg typ. Det blev ju bättre i den andra halvleken, säger Agnes Thorén.
– Vi var mycket bättre i den andra halvleken, säger Leonita Ramadani, som gjorde Borens båda mål.
Trots att det blev förlust med 2-3 var det inga bistra miner hos tränaren Micke. Han var stolt över deras andra halvlek. Tjejerna däremot tyckte att de var värde åtminstone en poäng.
– Asså det var inte kul att de fick in målet. Jag tycker att vi förtjänade en poäng från matchen, säger Thea Clausen.