Emelie Brand skadade knät när IFK Kalmar mötte Sundsvall i början av september och hon tvingades följa IFK Kalmars sista matcher på vägen mot den allsvenska platsen från sidan. En ledbandsskada löd domen då och Emelie var inte det minsta orolig för att hon inte skulle vara tillbaka och slåss om en plats till den allsvenska premiären.
Men det visade sig vara mycket värre än så och nu har läkarna gett henne beskedet att fotbollskarriären är slut.
– Det känns som en mardröm och man väntar bara på att få väckas ur den. Men det kommer man ju inte göra. Att spela i allsvenskan har ju varit en dröm och ett mål som jag haft så länge. Nu när man är så nära att uppfylla det så slits det bara undan för en. Det är helt ofattbart, säger en förkrossad Emelie Brandt när vi når henne på telefon.
Hon berättar att diagnosen från början var att sex till tolv veckors rehabträning skulle ta henne tillbaka. Men under några fystester när Kalmar körde igång träningen efter juluppehållet så vek sig knät.
Hon åkte då till IFK-kliniken i Göteborg och undersöktes ordentligt. Och för någon vecka sedan kom beskedet att hon har omfattande broskskador på baksidan av knäskålen.
– De är så komplicerade så att det går inte att göra något åt det. Det är bara att låta det självläka och det finns inget intervall på hur lång tid det kan ta. I vissa fall går det att transplantera in brosk. Men det skulle också ta flera år innan det blir bra. Så läkarna har sagt att fotboll kommer jag inte kunna spela mer, säger Vadstenatjejen.
Hur hanterar man ett sånt besked som 19-åring?
– Jag vet inte. Vissa dagar vet jag inte om jag har fattat det. Bara tanken på att vänja sig vid en vardag utan fotboll är fruktansvärd. Jag trodde aldrig att man kunde få ett så här tufft besked när man är så ung, säger Emelie som som lämnade VGIF för IFK Kalmar sommaren 2015 för att sedan blomma ut under fjolårssäsongen och ta en ordinarie plats på IFK:s mittfält.
– Det är ju inte bara fotbollen som försvinner. IFK Kalmar såg jag ju som min andra familj. Man är ju så maktlös. Vid andra skador så kan man ju påverka det själv. Jag trodde korsbandsskador var det värsta man kunde drabbas av och jag blev så otroligt lättad när de först sa att det bara var en ledbandsskada, säger Emelie som berättar att hon inte orkat fundera på vad hon nu ska göra.
– Det känns bara så orimligt. Mina föräldrar har precis kommit hem från en utlandsresa så jag ska hem till Vadstena i helgen och diskutera hur jag ska gå vidare och komma tillbaka till en vardag utan fotbollen. Vad det blir har jag ingen aning om.