Malmslätts AIK, Skeninge IK och Vadstena. Tre lag som klättrade i seriesystemet och var bland de främsta i regionen med sina seniorlag på damsidan. Men också tre lag som lagt ner.
Sporten tog sig ett snack med Mikael Bjurbäck som var tränare för Vadstena, Fredrik Johansson som var tränare för Malmslätt och AdemTrumic som var tränare för Skeninge. Det laget som det gick bäst för var Vadstena som låg i toppen av division 1. Men efter flera bra säsonger, som avslutades med en fjärdeplats i ettan, togs beslutet att verksamheten skulle läggas ner inför säsongen 2018. Nu har föreningen startat om med lägre ambitioner i division 4.
– Våra första tre år var fantastiska. Men sedan gick spelarna ut gymnasiet och det innebar att många flyttade, speciellt Vadstenatjejerna. Det var därför svårt att hålla igång det med endast spelare utifrån. För underifrån var det lite för dåligt. De tjejerna hade fått stryk med hur mycket som helst varenda match om de hade fått gå upp. Det var anledningen i stort till att laget var tvunget att läggas ner, säger Mikael Bjurbäck som var tränare i Vadstena, men som nu återfinns i Tinnis.
Han fortsätter:
– Vi hade fem som åkte från Linköping och fem från Motala och när de såg att det blev sämre samtidigt som Norrköping var på några av spelarna, Kalmar var på några och LFC var på några... Det blev svintufft att hålla det levande. Det är lite otäckt. Man ser bilden av att det blir svårare och svårare att få ihop det.
Även i Skeninge och Malmslätt var spelarbristen den stora "boven" till den tråkiga utvecklingen. När de äldre spelarna började prioritera annat än fotbollen var glappet stort ner till nästa kull av tjejer som naturligt skulle kunnat fylla på A-truppen underifrån. Malmslätts A-lag är helt nedlagt men föreningen har ett division 4-lag fortsatt i seriespel medan tjejerna som fortfarande ville satsa i Skeninge slogs ihop med Mjölby FC.
– Jag har funderat ganska mycket på vad som skulle behöva göras för att man ska förhindra det här. Det finns två faktorer som jag tror spelar en stor roll. Den ena är att det är svårt att få folk att engagera sig, vilket gör att det inte finns starka organisationer som ser till att saker och ting fungerar och att det händer saker i föreningen. Den andra faktorn är att dagens ungdomar börjar jobba tidigt. Det är många som börjar när de är 15 år och då arbetar de på snabbmatskedjor. De jobbar efter skolan eller under helgerna då det är svårt att byta pass och också svårt att hinna med allt annat, säger AdemTrumic, tidigare tränare i Skeninge som nu är i Mjölby FC.
Alla tre tränarna är överens om att det krävs en bra bredd för att också få en bra spets. Mikael Bjurbäck trycker på att ett närmare samarbete mellan föreningarna i närområdet skulle lyfta den lokala fotbollen.
– Jag tror man måste komma överens i fler föreningar om att jobba tillsammans. Det får inte vara så stor konkurrens att spelarna inte vet var de ska hamna. Det är bättre att man bestämmer att LFC är nummer ett, nästa lag är nummer två, nästa lag är nummer tre och så spelar tjejerna där de hör hemma så att de får tillräckligt med speltid. Det är a och o, säger han.
En annan aspekt som kommer upp i diskussionen är föreningarnas ansvar. Fredrik Johansson menar att det oftast inte finns någon grund att stå på med en policy som föreningen vill stå för och också förankrar i praktiken. Det är också en fråga om jämlikhet mellan tjejer och killar.
– Det är klart att det är ojämlikt. Det sitter inrotat i den äldre generationen på något sätt. Det kan vara smågrejer som att styrelsen inte kommer och tittar på dammatcherna. Naturligtvis är det kanske inte så överallt. Sedan att Kosse (KosovareAsllani, spelare i LFC) pratar om att det är ojämlikt med lönerna är toppen på isberget. Det har med värderingar att göra. Sedan kan man skylla på att man måste bära sina egna kostnader och att det inte kommer någon publik. Men samhället är inte jämlikt, säger Johansson allvarligt.
Alla tre tränarna lyfter fram grannstaden Norrköping som ett exempel där verksamheterna är uppbyggda på ett bra sätt. Framför allt när det gäller goda förutsättningar och bra anläggningar är det en stad de tittar på med avundsjuka ögon.
– Flera av tjejerna i den här staden som kan bli riktigt duktiga har gått till Norrköpingslagen istället. Det vore ju katastrof för östgötafotbollen om Smedby går upp till division 1 också. Då har de tre division 1-lag som de inte har underlag för. För LFC:s skull och för fotbollens skull behövs det ett division 1-lag i Linköping och kanske två division 2-lag med fulla hus neråt i trean och fyran, säger Johansson och fortsätter:
– Att vi har LHC, LFC, Libk och LVC på den högsta nivån i den här staden är helt osannolikt egentligen med tanke på anläggningarna här. Vi borde ju vara sist i allting. Vi måste se till att det finns bättre förutsättningar så att spelarna vill vara kvar. Vi kan ju inte hålla på och göra som LHC och LFC med att värva in spelare.
Ett lag i elitettan i närområdet hade skapat en naturlig trappa upp till LFC i allsvenskan. IFK Norrköping vill uppåt, men där ser dock Mikael Bjurbäck en risk för att det blir konkurrens mellan Linköpings FC och IFK Norrköping istället för att ett närmare samarbete skapas.
– Skulle Norrköping ta sig upp i elitettan och styrelsen hos herrarna skulle bestämma sig för att satsa på damerna så tror jag att de går förbi Linköpings FC på tre år.