Ett jublande Häckenlag kunde höja Susanne Erlandssons pokal mot Göteborgshimlen efter slutsignalen. Trots avsaknaden av publik och det sedvanliga konfettiregnet gick det inte att ta miste på glädjen.
–Nu ska vi fira och njuta av den här titeln, myser Stina Blackstenius.
–Jag hoppas på något gott käk. Jag tror att vi går ut och käkar på något coronaanpassat sätt, säger Jennifer Falk.
Häcken kom till spel som stor favorit i cupfinalen mot Eskilstuna. Och göteborgskorna tog kommandot från start.
– Vi kontrollerade matchen från minut ett i stort sett. Vi går ut och spelar på deras planhalva i första halvlek, konstaterar Filippa Angeldahl.
Hon var en av de stora segerorganisatörerna. Utsedd till matchens lirare och den som till kunde spräcka Eskilstunas målnolla efter en kort hörna en bit in i andra halvlek.
–Jag kände att nu finns det läge att skjuta. Den här gången gick det in och det var jätteskönt, säger hon glädjestrålande.
Häcken kunde utöka kvarten senare. Stina Blackstenius, som sprungit och kämpat matchen igenom, fick till ett hårt skott från vänsterkanten vid staffområdeslinjen som gick in vid den högra stolpen.
– Jag trodde inte att den skulle leta sig in. Men det är alltid kul att få göra mål, säger hon.
Eskilstuna försökte flytta upp spelet för att få till en reducering och kvittering. Men Häcken kunde behärskat stänga, dra ned tempot och spela på kontringar. Pauline Hammarlund kunde sätta 3–0 från nära håll inne i straffområdet med några minuter kvar.