Det blev ett framgångsår för Kim Björkegren i LFC där han ledde laget till det tredje SM-guldet och tog dem vidare till kvartsfinal i Champions league.
– Det var en ganska tung säsong eftersom vi tappade mycket spelare både innan och under säsongen. Jag var också ganska ensam som ny tränare utan en fast assisterande tränare, trots att jag trivdes med de två tränarna som alternerade. Men jag ser med stolthet på tiden både för mig själv och för laget. Vi vann serien med åtta poäng och hade 16 poäng ner till Champions league-platsen. När man kollar på hur det sett ut i år blir man extra stolt, säger Kim Björkegren till Sporten.
När säsongen var över hade han flera idéer för att utveckla organisationen och ta nya steg med Linköping. Han fick dock inte gensvar, vilket ledde till en dialog mellan honom och LFC. Antingen skulle Björkegren fått rätta sig efter klubben eller klubben rätta sig efter honom. Lösningen blev istället att han fick lämna sitt uppdrag.
– Jag trivdes bra med det mesta i Linköping och tycker det är en fin miljö. Vi hade en bra jargong med många ideella människor som drog ett tungt lass. Men jag kände att jag behövde kunna få påverka mer då jag tyckte det fanns en spiral som gick åt fel håll. När idéerna inte blev mottagna med en positiv respons så dog jag lite inombords. Jag trodde inte på år 2018 utifrån det sättet de ville ha det. Dessutom var andra klubbar intresserade av mig. Därför kunde jag vara lite tuff. Han tar en paus och tittar ut över omgivningen för att sedan fortsätta.
– Nu känner jag att jag hade rätt i min sak. Jag tror någonstans att vissa personer kan känna det i efterhand. Men nu är det som det är.
En kritik som har cirkulerat som en av anledningarna till att han fick lämna uppdraget var för att han var för resultatinriktad och inte fokuserade på prestation och individuell utveckling. Något som Björkegren bekräftar – och också står för.
– Grunden ligger i att jag vill vinna. Annars hade jag inte hållit på med seniorfotboll utan då hade jag varit ungdomstränare. Jag kommer aldrig att ändra på det. När det gäller elitidrott på högsta nivå är det det enda givna. Sedan kan man såklart jobba annorlunda i till exempel F19 eller anställa en hjälptränare som hjälper till med att finslipa individuella detaljer. Själv spyr jag på det typiskt svenska med att prestationen ska vara så himla bra. Vinner man varenda match innebär det att prestationen är tillräckligt bra, säger han bestämt.
Efter att han och Linköping gick skilda vägar fick han erbjudanden från flera klubbar. Valet föll till slut på kinesiska Beijing BG Phoenix FC. Det blev ett äventyr för honom både privat och i sin yrkesroll som professionell fotbollstränare.
– När man var liten och satt och grävde i sandlådan sade någon: "om du gräver tillräckligt länge så kommer du till Kina". Mitt sexåriga jag tänkte: "vad konstigt, går de upp-och-ner där". Och lite så är det faktiskt. De går inte på samma sätt, läser inte på samma sätt och spelar inte fotboll på samma sätt. Det finns fan ingen likhet, säger Kim Björkegren och skrattar.
Han utvecklar:
– Fotbollsmässigt har det varit tuffa utmaningar och jag förväntade mig en viss nivå. När det gäller teknik och skicklighet är spelarna där bättre än de svenska spelarna, men spelsinnet och det taktiska är sämre. Det har varit en utmaning.
Under sommaren klev en annan LFC-bekanting in i Beijings trupp – Marija Banusic. Anfallaren som hade fått begränsat med speltid i Linköping valde att lämna för den kinesiska klubben.
– Under sommaren behövde vi få in en spelare som kunde vara med den sista månaden och jag visste att Marija inte fick spela så mycket i LFC. Jag vet samtidigt exakt hur hon är både som spelare och människa. När jag tog hit henne visste jag att jag inte behövde en transportsträcka för att ta reda på hennes spetsegenskaper, säger Björkegren.
Hur gick det för henne då?
– I början märktes det att hon inte var så pass bra tränad som hon var när jag hade henne i LFC. Marija är ju som hon är och har alltid skinn på näsan, men hon hade inte det naturliga flowet. Det märktes att hon var påverkad av det som hade varit. Vi fick sätta henne på hårdträning och hon var tvungen att landa lite. Men det gick bättre och bättre och hon avslutade riktigt bra.
Efter äventyret du varit med om nu. Vad har du för tankar om framtiden?
– Inför det här året hade jag tre mål: ett riktigt utlandsäventyr, ett landslag eller att gå tillbaka till herr. Ska jag addera någonting skulle det vara att ta ett riktigt topplag i Europa om jag ska fortsätta på damsidan. Där står jag fortfarande om jag inte väljer att förlänga med Beijing.