Först gick bilen mot Radiomasten Innebandycenter. Mitt första besök i arenan och jag kunde snabbt konstatera de fina förutsättningar Motalas innebandytjejer och grabbar nu fått.
Efter att de senaste tio åren i första hand följt en av världens största innebandyföreningar, Linköping IBK, och gång på gång hört deras frustrerade ord om hur föreningens alla lag är utspridda på närmare tio olika hallar i stan och dess ytterområden, förstår jag att det kastas avundsjuka blickar mot Solfjäderstaden och den hemvist man nu fått.
Att kunna samla alla ungdomslag på ett och samma ställe och låta tjejer och killar träffas över alla gränser ger en unik möjlighet att skapa den speciella klubbkänsla som är så viktig för att nå framgång, på alla plan, inte bara sportsligt.
Solfjäderstaden har länge varit en framgångsrik ungdomsförening med många spelare i sina lag, men istället haft stora problem på seniorsidan.
När nu äntligen damlaget är tillbaka och ser ut att springa hem division 2 hur enkelt som helst är det istället herrarna som är på dekis. Ett under ska ske för att man inte ska ramla ner i tvåan till våren och även om en förenings framgång absolut inte enbart mäts av hur det går för seniorlagen har Fjädern här en del att fundera på.
Klart är att det inte finns något att skylla på när det gäller förutsättningar. Innebandycentret som nav i klubbens ungdomsverksamhet och sporthallen som matcharena, bättre än så blir det inte.
När vi ändå är inne på förutsättningar gick min nästa resa till K Bygg arena och elitseriematch för IFK Motala mot Gripen. Den föreningens förutsättningar och deras stora, och fullt förståeliga, längtan efter att alla klubbens lag ska få spela inomhus har vi redan ägnat spaltmeter åt. Och kommer troligen skriva många artiklar ytterligare om innan det eventuellt står en hall på plats.
IFK gör, efter sina förutsättningar, ett fantastiskt arbete med sin ungdomsverksamhet och sitt A-lag, som båda var för sig gynnar Motala stads varumärke. Jag hoppas alla förstår det.
Sista anhalten min lördag blev sporthallen. Jag kan inte låta bli att imponeras av att intresset för innefotboll fortfarande står sig starkt. Det är något visst med att se sina kompisar och kompisars kompisar spela och sporthallen i början av januari har blivit "the place to be".
Att ha lyckats skapa, och behålla, det ska arrangörerna av Boren Futsal cup ha en stor applåd för.