Namnet Johlgren är inte obekant i folkrace-sammanhang. Sebastians pappa Anders var en synnerligen omtyckt person och förare på banan och inom motorsporten. Efter en tids sjukdom gick Anders bort, alldeles för ung, år 2016. Nu följer sonen sin pappas fotspår och gör debut i Folkracefestivalen.
Hemma hos Sebastian, mamma Camilla och hunden Milou i Södra Freberga kretsar mycket kring motorsport. Åtminstone om man frågar Sebastian. Ända sedan barndomen har bilar, motorer och framförallt Folkrace varit en stor del av deras liv. Sedan födseln har Sebastian inte missat en enda upplaga Folkracefestivalen. Nu uppfyller Motalasonen en dröm, att vara förare i Sveriges största folkrace-tävling.
– Det känns roligt. Jag har varit intresserad av folkrace hela livet. Jag gillar att hålla på med bilar och pappa höll på med det och det födde ett intresse. Jag hann snappa upp lite grann om hur man kör från honom, säger Sebastian.
Mamma Camilla berättar att sammanhållningen kring tävlingarna är stor. Sonen får mycket hjälp och tips av andra förare.
– Det är många som vet vem Anders var och därför vet vem Sebastian är. Alla är väldigt hjälpsamma med tanke på att han är ny också. Anders började när han var ung och lärde sig mycket med tiden och jag tror det kommer bli likadant för honom, säger hon med ett leende.
Även inom SMK Motala råder en gemenskap som hjälper hans utveckling på banan.
– Vi är inte så många juniorer men jag har fått bra kontakt med de äldre och de är väldigt schyssta också, säger han.
Camilla:
– Som på två-dagarstävlingen. Då fick han problem med bilen och då kom alla och hjälpte till med att fixa det.
Hur är det att se namnet Johlgren i startlistan igen?
– Det är stort. Jag såg det inte som att det var Sebastian som skulle köra utan jag såg det som att det var Anders. Det är svårt att fatta att det är han som kör. Det är lite pirrigt, säger Camilla.
Hos Sebastian själv har nerverna inte varit påtagliga än så länge.
– På tävlingsdagen kan det vara lite nervöst men jag brukar inte känna så mycket när jag sitter i bilen. Jag sitter mest och tänker för mig själv, säger han.
Mamma kommer att finnas med i depån och heja under hela festivalen, något som är viktigt för honom.
– Det betyder mycket att hon är med och stöttar.
Sebastian började köra tävlingar i år och har hittills hunnit med några stycken även om förberedelserna inför festivalen inte är optimala.
– Vi får se hur bilen går, jag har inte hunnit köra den någonting, jag fick den för bara några veckor sen. Jag kommer inte hinna träna innan racet heller men jag tror att den är ganska lättkörd. Det är bara rakt ut och köra, lite läskigt men kul, säger han och ler.
Hur mycket har du kört på Motalas bana förut?
– Jag körde ett juniorläger och sen en tvådagars-tävling där uppe. Banan kan jag ganska bra nu men det handlar om att få upp tempot, säger Sebastian.
Efter en stunds samtal får Sebastian visa upp sin bil ute i det hällande regnet. Den Volvo 850 som han ska tävla i under Folkracefestivalen. Röd färg med vita inslag.
Under bakrutan har Sebastian målat dit sitt efternamn med stora bokstäver. På motorhuven är en glad smiley målad.
Vad står den smileyn för?
– Det där är jag, säger han och spricker upp i ett enda stort leende.