När veckan startade hade jag ingen känsla för vad jag skulle förvänta mig. Såklart har jag minnen som åskådare från tidigare upplagor av Folkracefestivalen. Jag ska inte säga att jag blev helt överraskad men glädjen, engagemanget och spänningen som bjöds under veckan skapade en fin upplevelse.
Jag vill passa på att hylla hemmaklubben SMK Motala för deras organisation under festivalen. De berättade för mig att man hade testat en ny strategi när det kommer till vem som gör vad under tävlingen. Allt utstrålade en form av professionalitet vilket också märktes att förarna uppskattade. Under veckan har jag träffat folk med alla möjliga uppdrag. Förare, funktionärer, domare, mekaniker och inte minst publik. I stort sett alla har velat berätta sin historia om varför de älskar sin sport så mycket och här tror jag att jag börjar fatta grejen. Visst fanns det irritation och en portion tävlingsinriktning inblandat i sina stunder men det är trots allt en sport. Själv hade jag blivit tokig om någon körde in i mig, om jag hade fått svartflagg eller om drivaxeln gav upp på semifinalens sista varv men "att ta det med en klackspark" verkar vara folkraceförarnas melodi i de flesta fallen.
Det kan låta motsägelsefullt att blanda ordet professionalitet och klackspark men jag fick båda sidor av myntet och kunde uppskatta och förstå båda två. Festivalen är topp tre i Motala när det kommer till storlek på eventet och intresset runt det och jag hoppas att det förblir så. Fler borde ta efter och se hur engagemang och glädje kan skapa en folkfest.
Det sportsliga visade sig också vara en höjdpunkt under veckan. Finaldagarna bjöd på stor spänning men av två olika anledningar. Under fredagen var vädret och väglaget bedrövligt men det är också då man får se hur skickliga förarna är på sin grej. Jeanette Käll, som vann damklassen, brottades enormt med sin bil i leran och det var häftigt att se.
Det mest fascinerande med festivalens finaldagar var finalheatet i seniorklassen och det taktiska spelet mellan Mikael Thiman och Tobias Svärd om vem som kunde dra nytta av det obligatoriska alternativspåret med 5000 i publiken som hejade på uppe på berget. Veckan var en fest och finalheatet blev symbolen för det. Folkracefestivalen, jag är imponerad.