Det är inte fel att påstå att det är mycket LFC i EM i Nederländerna.
– Jag tror att Linköping är, eller var för mig i alla fall, ett bra mellansteg innan man tar det stora steget. Klubben har en bra organisation och har fostrat många bra spelare. Något bra måste man definitivt göra när så många är med här, säger Caroline Seger, som gjorde fem år i klubben mellan 2005 och 2009 och där slog igenom och tog den landslagsplats som hon fortfarande har kvar.
Vad betydde det för din utveckling?
– På sitt sätt var det bästa tiden i mitt liv. Jag upplevde väldigt mycket, både bra och sämre stunder. Sen avslutade jag med det absolut finaste med SM-guldet.
I blågula startelvan mot Ryssland hade sju mer eller mindre koppling till Linköping. Ytterligare tre i svensktruppen spelar eller har spelat i allsvenska serieledaren.
Jessica Samuelsson, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelar där nu.
Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö spelade där så sent som i fjol.
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Nilla Fischer, Caroline Seger, Kosovare Asllani och Pauline Hammarlund har spelat där tidigare.
Och det stannar inte med det. Ytterligare nio EM-lirare är eller har varit i Linköping. Utan trista korsbandsskador på både Renée Slegers och Johanna Rasmussen hade det till och med varit två fulla startelvor (låt vara med tre målvakter). Och efter EM ansluter danska superlöftet Nicoline Sörensen.
Lägg därtill att Martin Sjögren numera är förbundskapten för Norge.
Kolla själva LFC-elvan i faktarutan här intill.
Skulle räcka långt, tror ni inte det?
– Det finns så klart många förklaringar. En är att Linköping jobbar långsiktigt. Det behöver inte alltid hända så snabbt. Nu gäller att se till att behålla platsen på toppen, säger Caroline Seger.
Håller du kontakten?
– Mest med Maria Aronsson. Och ”Loben” (Rolf Gustavsson) då och då. Och Maria Hagström. När man träffar dem är det som man setts varje dag. Det är vänner för livet.
Även nuvarande LFC-spelarna Magdalena Eriksson (som efter EM flyttar till engelska Chelsea) och Jessica Samuelsson hyllar miljön i Linköping.
– Absolut ingen tillfällighet att det ser ut som det gör. Jag kom som vilsen 19-åring, men klubben och laget har format mig och gjort att jag nu är redo att ta nästa steg. Det finns en känsla som gör att man känner sig trygg. Konkurrens fast på ett mjukt sätt, säger Eriksson.
– Det är inte bara en massa stjärnor som tas in utan en bra mix av unga som kan lära sig av de rutinerade. Jag kan inte jämföra med så mycket, men det är en proffsig miljö. De yngre spelarna som kommer in känner sig bekväma och det är en förklaring till att så många gör det så bra, säger Samuelsson.