– Jag mår riktigt bra nu, och jag har stöttning från alla i min omgivning. Det här kommer att bli det roligaste året i fotbollskarriären. Det är en flickdröm att spela i Maif, ett tåg man inte vill missa, säger 28-åringen i Önskeintervjun.
Om det är någon som kan Motalas damfotboll så är det Pernilla Bengtsson. Hon började i Boren, gick till Zeros och tillbaka till Boren innan hon gick till LSW, sedan Zeros igen, och nu Motala AIF som startat ett nytt damlag.
– Jag har ju varit lite periodare med fotbollen och spelat från och till. Jag har alltid prioriterat min familj. Nu hade jag lagt av, men fick förfrågan av Maif. Det är jag glad för, jag har alltid sedan jag var liten hoppats att det skulle bli damlag i Maif igen. Det är roligt, inga grupperingar som det ofta kan vara utan vi är ett, tycker målvakten.
Är Maif bra för lokala damfotbollen?
– Ja, verkligen. Om vi syns mer och visar upp oss blir det fler flickor som spelar också. Vi har bra tränare och bra sammanhållning, alla säger hej till varandra. Det här tror jag kommer att hålla länge.
Pernilla Bengtsson säger att hon trivts i alla de andra klubbarna också. I Zeros i fjol var det stort att få åka till Stockholm och spela SM-slutspel i futsal, mot storlaget Falcao.
I Boren är det nu tio år sedan som Motalalaget på Idrottsparkens C-plan mötte Linköpings FC i Östgötacupens final.
För en nostalgiker kan det vara kul att se Borens startelva 2008: Pernilla Bengtsson – Lisa Salminen, Linn Haglund, Maria Leinar, Jennifer Carlsson – Maria Yngve, Martina Nilsson – Jenny Pettersson, Louise Lindholm, Cindy Carlsson – Emma Persson.
I LFC fanns landslagsstjärnor som Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hedvig Lindahl, Sara Larsson och Lotta Rohlin.
LFC vann med 13–2 inför 400 åskådare och Pernilla Bengtsson sade så här efter matchen:
– Ja, det var fullt upp. Det var stor skillnad på hur hårt de sköt mot vad jag är van vid. Mitt mål var att släppa in under 15 mål och det klarade jag ju. Det var kul att visa upp sig och att spela inför mer folk än vanligt, sade Pernilla Bengtsson.
Nu kan det slumpa sig så att Bengtsson får vakta målet mot LFC igen. Om Maif i mitten av april slår division 2-laget Eneby i kvartsfinalen kan det bli LFC i semifinal. Asllani mot Bengtsson igen är fullt möjligt.
– Det vore kul, men jag vill inte tänka på det nu. Först ska vi slå Eneby och det blir jättesvårt, säger ”Milla”.
Bengtsson säger att hon är överväldigad av mottagandet i Maif. Spelarna tränar tre gånger i veckan, men kan träna mer om de vill. De har fått skor och de har tillgång till gym.
Det var lagsammanhållningen i fotboll, gemenskapen, som gjorde att hon valde fotbollen före bordtennis där hon också var en talang.
– Jag spelade DM och så, men pingis var lite för ensamt, säger hon.
Hon fick en son, Dexter, 2013 och det var efter det som hon skadade sitt knä. När hon skulle göra comeback lite för snabbt. Menisken var trasig och då upptäckte läkarna att hon spelat fotboll utan korsband. Hur länge vet hon inte.
Det blev operation och nu fungerar knäet bra igen.
– Kroppen känns okej. Jag sprang Vasastafetten, sista sträckan mellan Eldris och Mora, med jobbet på en kickoff och då höll det.
Pernilla Bengtsson ligger inte på latsidan och nu är hon dessutom anmäld till Gung-ho i Linköping, ett sorts studshinderlopp med uppblåsbara hinder. Det avgörs i Valla 28 april.
Man behöver aldrig glömma bort sitt barnasinne.
Hur trivs du i Motala?
– Jag gillar Motala, det ligger mysigt vid vattnet och det finns tillgång till allt. Jag är ingen storstadsmänniska, men det är ju nära till Linköping om man behöver några särskilda kläder, säger Maifmålvakten.
Du dricker alltid cola i paus på fotbollsmatcher?
– Haha, nja, den där flaskan är mer min maskot, säger Pernilla Bengtsson.