– Man kan inte uttala det långa namnet hela tiden. Basse passar mycket bättre.
Lina och Basse är lika gamla, fyller eller har fyllt 12 år i år.
De har varit "ett par" i ungefär ett år, men Lina har redan bestämt sig.
– Nästa gång blir det ingen vit häst. De blir så skitiga, säger hon och skrattar.
Förutom det kommer de här två ganska bra överens. Så bra att de vann sin klass under söndagens dressyrtävling på hemmabanan vid Nyckelryttarna utanför Motala.
Det var, berättar Lina, den första och enda dressyrtävlingen man kommer delta i detta året.
– Jag gillar egentligen inte dressyr, att hoppa är mycket roligare. Men vi har sagt att vi ska köra en tävling om året för att det är bra att visa att han också kan tävla i dressyr. Det kan man ha nytta av i hoppningen sen.
– Men jag tycker inte att det är kul alls, säger hon och ler.
Dressyrprogrammet hon tog sig igenom är på ungefär fem minuter och hon fick poängen 62,5. Det är det högsta hon och Basse fått ihop nån gång och det räckte till seger i klassen.
– Det gick ganska bra, men han är lite rädd för rätt många saker. Nu var det ett tält som domaren satt i som han inte alls gillade och när vi ska gå åt det hållet så blir han väldigt "tittig".
Tittig, vad betyder det?
– Ja, men skraj då. Orolig. Han spänner upp sig och vill inte gå däråt. Han är rätt så rädd för olika färger också, då får man liksom övertala honom att det inte är så farligt.
Lina berättar att nästa helg blir det en hopptävling i alla fall, fast då på en annan häst.
Med ett ännu roligare namn.
– Han heter Näsvisen, säger hon. Sen tävlar Basse och jag igen lite senare. I Norrköping tror jag.
Lina tar ut Basse ur sin box, ger honom lite käk och släpper ut honom i hagen.
– Nu behöver han inte göra mer idag, säger hon och ler.