Att det låg en atmosfär av nitroglycerin, bensinrök men inte minst motorfest över Mantorp denna helg är verkligen ingen underdrift. För första gången på åtta år arrangerade Mantorp Park en stor dragracingtävling, och den lockade motorfrälsta besökare från inte bara Sverige utan även från Europa och Amerika.
– Det här är världens häftigaste motorsport! säger en av åskådarna.
När Corren strosar runt bland motorer, husvagnar och vällackerade chassin är det många, både unga och gamla, som det lyser i ögonen om.
– Jag hoppas det blir en comeback för Mantorp som dragracing-arena igen, säger Kjell Thorin från Motala och fortsätter:
– Det ligger så mycket kunskap i dragrace. Att lyckas få ner alla dessa hästkrafter i marken, Top-Fuel klassen till exempel där har ju bilarna 12000 hästkrafter, är fascinerande.
Dragrace upplevs verkligen bäst på plats och det är svårt att beskriva de massiva vibrationer som rör sig i både läktare och en själv när man ser bilarna gasa iväg.
– Vi vill känna dunket i bröstet, dragracing är något som man inte bara ser utan något som man känner av i hela kroppen, säger Natalie från Nässjö om varför hon reste till Mantorp denna helg.
Fredrik Sjöqvist, vd för Mantorp Park, är nöjd med helgen och att man lyckats återuppväcka Mantorp Park som arena för dragracingen, dock kunde väderförhållandena varit bättre.
– Det har gått bra, förutom att vi haft regn för första gången den här sommaren, säger Fredrik och fortsätter:
– I motorsport går alltid säkerheten först. Så man kan tyvärr inte köra alls när det är blött på banan eftersom slicksen på däcken inte får något grepp på asfaltsbeläggningen. Det blir lite som att gå på en riktigt blöt planka. Några bilar har vart uppe i 300 km/h så det går fort och då inser man verkligen varför säkerheten är så viktig.
Lyckligtvis har inte sjukvårdspersonalen fått arbeta särskilt hårt.
– Det är väldigt sällan det händer något på banan utan det som sjukvårdspersonalen får rycka ut på är getingstick, någon som ramlat i läktartrappen eller att en mekaniker kan ha klämt sig när den jobbat, säger Sjöqvist.
– Det stora med sporten är egentligen skruvandet och hela teamet som jobbar tillsammans. Så det blir en enorm gemenskap, avslutar Sjöqvist innan han åter går bort mot målområdet för att se motorerna varva upp.
I själva tävlingsdelen så gick det för Linköpingsföraren Mattias Wulcan riktigt fint, han slutade två i klassen Top Fuel Doorslammer.