Tjejvättern samlar i år färre åkare än någonsin tidigare. Men Oskar Sundblad säger att det har sin plats i kalendern.
När vi möts är det några dagar kvar till det första loppet i cykelveckan. Han verkar lugn och samlad. Ett skenbart intryck?
– Nä, jag tror att det är få människor som sett mig stressad. Jag har förstått att det inte är min grej.
Han ler och funderar en stund.
– Sen känner jag mig oerhört trygg med alla de fantastiska medarbetare jag har omkring mig, på kansliet men också i alla funktionärsled under alla våra arrangemang. Jag är så oerhört stolt och glad över att få jobba med de medarbetare jag gör. Och inte bara det, alla Motalabor som faktiskt är värdar, på ett eller annat sätt, för våra cyklister.
Hur tycker du att Motalaborna tar emot det här arrangemanget? Är alla på er sida?
– Visst, det är ett fåtal personer som inte tycker det här är så bra och gör sin röst hörd över det. Men går du ut på stan och frågar folk så tror jag att du får positiva svar överallt, "äntligen är det dags igen". De allra allra flesta trycker att det är kul att det sker något och det känns väldigt bra i magen.
Tjejvättern minskar tydligt i deltagarantal. Är det loppets tid förbi?
– Det skulle jag inte säga. Tjejvättern är fortfarande Sveriges tredje största cykelmotionslopp på landsväg, efter Vätternrundan och Halvvättern. Det är många som fortsatt vill köra och så länge efterfrågan står sig stark kommer vi fortsätta jobba med Tjejvättern.
Ni har gjort en stor förändring i upplägget av loppen i år, med färre dagar. Hur känns det nu, kort före första start?
– Det är ett test i år, sen får vi se hur det funkar. Jag känner ingen oro ur ett rent arrangemangsperspektiv och de deltagare jag pratat med tycker nog att det är en ganska bra idé att lägga alla de kortare landsvägsloppen samma dag. Sen finns det alltid några som kommer i kläm, som vill köra mer än ett lopp, men de har möjligheten att köra en hemmavariant av det lopp de inte kan vara med på här.
– Vi är inte rädda för att testa, att skruva på saker och ting. Till nästa år kanske vi skruvar igen, det vet man inte.
Har ni sparat pengar på det här, bland annat med depåer som bara behöver vara öppna en dag istället för två?
– Nja, initialt är det nog inte så. Vår målbild är att göra saker lite bättre, lite enklare, lite effektivare för alla som deltar på ett eller annat sätt, som funktionär eller cyklist.
Vad är ert ledord annars, förvalta eller utveckla?
– Både och. Den dagen man slutar att utveckla börjar man dö, så är det. Självklart ska vi förvalta det fantastiska arrangemang som skapats sen 1966, men för att förvalta det måste vi hela tiden göra justeringar. Vi ska hela tiden se var vi kan utvecklas.
Säkerheten? Det är bland annat väskförbud på större evenemang, hur ser det ut här?
– Väskförbudet är mer eller mindre anpassat för arenaidrott, därför kommer vi inte jobba utifrån det. I övrigt har vi ständigt kontakt med myndigheter och har vidtagit åtgärder för att ha den största säkerhet vi kan under alla våra arrangemang.
Inför varje upplaga av Vätternrundan gör arrangören små justeringar av banan, allt för att öka säkerheten.
Det fanns tidigare en vision om helt bilfria arrangemang, nu pratas det istället om bilglest. Hur arbetar ni med den frågan?
– Om vi främst pratar Vätternrundan tycker vi att i och med den förändring vid gjorde 2021 då vi klev av stora delar av riksväg 50 norrut nu har en bana som är så säker den kan vara utifrån de förutsättningar vi har. Vi är ändå på 31,5 mil allmän väg och samsas där med andra trafikslag. Vi jobbar oerhört hårt med säkerheten, hela tiden, och gör justeringar varje år för att få det bättre och bättre.
Vad betyder de här loppen för närområdet, om du får sätta ord på det?
– Jag kan ta ett exempel. Vätternrundan i sig ger en turistekonomisk effekt på 100 miljoner kronor. Det har vi mätt, så sent som förra året. Vi beräknar att cirka 100 000 personer som inte hör till kommunen besöker Motala under den här perioden. Så det är oerhört viktigt att vi fortsätter att utveckla hela arrangemanget och utnyttja det fantastiska skyltfönster det är.
När känner du själv som mest glädje under de här dagarna?
– Jag har två tillfällen. Det ena är precis före första start på Vätternrundan 19.30 på fredagskvällen. Det är en sån otrolig energi i luften då, den är jäkligt speciell. Sen älskar jag att gå i Stadsparken och mysa när folk börjar gå i mål. Den känslan kan man lagra i långtidsminnet och surfa länge på.
Tar du dig verkligen tid att njuta då?
– Absolut. Den chansen får man inte missa.
Fotnot: Följ hela vår Vätternrundabevakning på MVT.se med bland annat liverapporter från samtliga lopp.