En cykelskatt. Så beskrev Vätternrundans marknadschef Oskar Sundblad alla de GPS-filer de kommer få inskickade till sig från deltagare som genomfört Min Vätternrunda.Cykelrundor från hela vårt avlånga land som de nu kan sammanställa och dela med sig av. För att inspirera till nya cykelturer på Sveriges finaste vägar.
Det skulle till och med kunna röstas fram en topplista över vilka som satt ihop den vackraste och härligaste rundan.
Skickar jag in min GPS-fil så lär den hamna längst ner på den listan. För en tråkigare och enformigare runda än min går inte att uppbringa.
1575 varv på en 200 meter lång löparbana inne i en sporthall. Låt vara att den heter Vätternrundan arena.
Men det är också det enda den har gemensamt med Vätterrundan. För att jämföra det med att cykla runt Vättern i denna ljuva sommartid går inte.
För det var bara hemskt. Från början till slut. Jag har aldrig upplevt att tiden gått så sakta när jag suttit på en cykel.
Att jag inte kunde låta bli att slänga en blick upp mot den digitala klockan i hallen varenda jäkla varv gjorde det inte bättre.
Min plan från början var att köra nonstop i tre timmar på morgonen. Efter tre minuter insåg jag det aldrig skulle gå.
Så det fick bli ett stopp varje heltimme till en början. I slutet betydligt mer frekvent än så när skallen gav upp totalt.
Nu åkte jag inte själv hela tiden som tur var. Under några timmar på förmiddagen hade jag sällskap av Motala cykellegendar Lars "Lawa" Wahlqvist och Jörgen Jangvik. Bergspecialisten Wahlqvist som under karriären bland annat kom trea på en bergetapp i Giro d'Italia tyckte det var väl platt. Så efter att ha trampat med mig i tre timmar drog han till Övralidsbacken och körde några vändor.
Efter lunch fick jag sällskap av det tidigare MTB-proffset Anna Enocksson som med sitt smittande skratt muntrade upp mig. Hon lämnade över till IFK-bandyns Fredrik Lönn som visade att hans benmuskler kan mer än åka skridskor.
Han avlöstes av en trio från Motala Triathlongymnasium innan Maif cykels Karin Söderqvist värmde upp inför eftermiddagens tempolopp genom att köra ett antal varv med mig.
Utan deras hjälp hade jag brutit ihop.
För Vätternrundan är roligast när man gör den tillsammans. Utomhus! Så nästa år tänker jag sitta i min klunga igen.
Jag garanterar att jag kommer njuta som aldrig förr.