– Jag körde tre och en halv mil i dag, det blev en sväng över Lemunda. Jag kör min Tjejvättern i tre etapper, berättade Motalatjejen en bit från sitt hem på Mossen.
Tjejvättern skulle ha haft 30-årsjubileum på lördagen, men det och de andra cykelloppen fick vackert ställas in i coronakrisen. I år blir det inte den kollektiva lyckokänslan, att cykla tillsammans.
Klart att den fest som skämt bort Motala i decennier är saknad.
Sara Nobrant har varit en flitig deltagare i Tjejvättern sedan premiärupplagan 1991. Nu skulle hon åkt loppet för 23:e gången, men fick nöja sig med en egen variant i ensamhet i stället.
– Man saknar folkfesten och gemenskapen, allt med att hämta nummerlapp, besöka tältet och vara bland allt folk, säger hon.
Nobrant debuterade i Tjejvättern 1994 och hon har också gjort Halvvättern två gånger och Vätternrundan en gång. Både hennes bror och far cyklar, ett familjeintresse.
– Jag tycker om att röra på mig och är gärna utomhus, cykling är en härlig motionsform, säger Nobrant som har gjort Tjejvasan, Tjejklassikern och även börjat orientera. I höst är hon anmäld till Tjejmilen.
– Jag fortsätter träna, säger hon efter etapp ett av tre i sin Tjejvättern 2020.
Personligt: Namn: Sara Nobrant. Ålder: 40 år. Bor: Lägenhet i Motala. Familj: Singel. Yrke: Församlingspedagog. Fritidsintressen: Träning, bokcirklar, vara ute i naturen. Förebild: Tove Alexandersson. Drömresemål: Fjällen. Blir glad av: Fint väder. Blir irriterad på: Orättvisor. Lyssnar på: Radio, poddar. Bästa tv-program: Trädgårdsprogram. Okänd talang: Försöker lära mig spela gitarr. Hoppas på 2020: Att det ska bli bättre och att det hittas ett vaccin mot corona.